Sorg

Igår var det en sorgens dag, här i Bollebygd. Det var tre år sedan lilla Linnéa fick en gravsten över sig på kyrkogården och dog...

Jag kände henne inte och visste inte ens vem hon var, men hon var årsgammal med mitt lilla ♥ och det påverkade både henne och alla de andra eleverna på skolan. Många av lilla ♥ klasskompisar kände henne väl. De dansade och spelade fotboll tillsammans och de var kompisar och bästa vänner med lilla Linnéa.

Jag minns det så väl, denna hemska dag... Dagen då det hände var vi i Borås, hos min svägerska och stora ♥ läste på BT's hemsida vad som hänt. Vi hade då ingen aning om vem, var eller varför. Det är så hemskt hur man reagerar i såna stunder. Min första tanke var ju naturligtvis att det som hänt var helt fruktansvärt, men sedan började jag tänka att jag hoppas att det inte är någon på Bollebygdsskolan och absolut ingen i lilla ♥ klass... Kanske för att hålla döden på avstånd från lilla ♥ ett tag till... Och man vill ju verkligen inte att detta ska hända NÅGON! Men det är på något sätt lättare att hantera alla tankar och känslor, om det är någon som man inte känner...

Bollebygdsskolan hanterade barnens sorg väldigt bra. De mötte alla barnen på morgonen och pratade och pratade och pratade. De fick måla teckningar till Linnéa och de gjorde en liten minneshörna där de tände ljus och la alla teckningar. De gick upp till kyrkogården och visade och pratade. De besökte graven och tände ljus. De lät barnen få sörja och de vågade möta det hemska som hade lagt sig över alla på skolan.

Det var inte bara på skolan man sörjde... Hela samhället sörjde lilla Linnéa. Var man än var, så pratade alla om det hemska som hänt. Linnéa hade gjort ett avtryck i hela samhället, kändes det som.

Nu, tre år senare, minns folk fortfarande och många sörjer och kommer nog göra så i resten av sina liv. Jag tänker ibland på Linnéas tvillingsyster och på hennes föräldrar... Hur reser man sig och hur kan man klara att gå vidare efter en sån katastrof..? Hur kan man klara av att andas..? Hur klarar man av att fortsätta leva..? Man måste ju, så klart, men HUR..?

Jag läste på Instagram igår kväll och där var många som uttryckte sin sorg. Många som varit uppe vid graven och lämnat blommor och hälsningar till Linnéa. En av alla som skrev om sin sorg och saknad berörde mig djupt. Hon skrev så här: "Linnéa du var den som fick mig att le, du va den som tröstade mig när jag var ledsen, du var också den som fick alla att börja skratta. Du var den underbaraste människan i världen och jag kunde inte tänka mig en framtid utan dig, men tyvärr kan det inte bli så längre. Du sa alltid att den som lyckas, den har gjort något bra. Du var alltid den som hittade på de roliga sakerna och den som fick alla att må bra. Även mig. Jag saknar dig så sjukt mycket. Jag bara älskar dig, men du har det säkert bättre uppe i himlen nu. Jag längtar tills jag blir gammal och dör, då kommer jag upp till dig. Då kan vi göra alla roliga saker vi gjorde innan du dog. Älskar dig från solen och tillbaks. Saknar dig".

En sån här sorg kan vi klara oss utan... ♥

Kram

Dags att tanka!

Då jag nu har blivit sjukskriven pga. en akut stressreaktion, så behöver jag tanka. Tanka energi och serotonin. Försöker undvika att stoppa i mig en massa tabletter och vill därför istället tanka på annat sätt. Promenader är bra, då får man frisk luft och blir energipåfylld. Serotoninnivån höjs och efter hand ska det hjälpa hjärnan och kroppen att må bättre. Bra mat och mycket vatten är bra. Nötter, avokado och fet fisk ska också vara bra. Fast den feta fisken hoppar jag nog över. Får kompensera det med annat istället...

Långa varma, sköna bad med levande ljus och bra musik i högtalarna är avslappnande och skönt. Att bara kunna göra saker i sin egen takt är bra. Inget som stressar och ingen som jagar på. Blir kroppen trött och hjärnan orolig, får jag dra i bromsen och lägga mig och vila en stund.

Ta hand om er!

Kram

Allergikänningar..?

Igår tog jag på mig träningskläderna direkt på morgonen och gav mig ut i gryningen för en lång promenad. Reflexväst, keps, dubbla träningsbyxor, några lager tröjor, bra skor samt en träningsjacka och sedan var det bara att knata iväg.

Det gick inte så fort, för jag kände mig lite seg i kroppen, men jag gick i alla fall. Jag måste erkänna att det inte har blivit så mycket promenerande de senaste veckorna, av olika anledningar. Jag går ibland, men inte så ofta som jag skulle vilja...

Igår, när jag hade gått ungefär en kilometer, så började det regna... Visserligen bara en skur, men de som känner mig, vet att jag är nästintill allergisk mot att vara ute när det regnar... Jag gillar det INTE!! Men där jag gick, så kunde jag ju inte gärna vända om och gå tillbaks, så jag traskade vidare. Tur att jag hade tagit keps på mig, den gav ju i alla fall lite skydd mot regnet...

På min sex kilometer långa runda, så hann det regna tre gånger innan jag var hemma igen. Lite lätt blöt av både regn och svett, var det ganska skönt att slänga av sig träningskläderna när jag kom hem.

Jag är mycket nöjd med min insats att promenera trots att regnet hängde i luften!
Heja mig!

Kram

Underbara Hven

När vi fyllde 100 år i somras fick vi, bland annat, ett presentkort på en resa till Hven och i helgen som gick var stora ♥ och jag där!

Vi tillbringade första natten på ett jättemysigt litet Bed & Breakfast. Det var ett gammalt stall som de renoverat och gjort om till olika rum. Vi var själva på hela gården, så vi hade sällskapsrum och kök och TV och allt för oss själva. Det var så mysigt!

På lördagen packade vi väskorna på våra cyklar och så gav vi oss ut på en liten cykeltur. Wow, säger jag bara!! Vilken ö! Vilka vyer! Och vilken miljö! Man kunde verkligen tanka upp energierna!

Benen protesterade lite av cyklingen, men det gick fint! Vädret var kanon och vi kunde till och med ta av de tjocka tröjorna och cykla i kortärmat! Underbart!!

Vid lunchtid checkade vi in på Backafallsbyn. Där fanns 50 stugor/25 parhus som man kunde hyra. I stugan var det ett sovrum, ett allrum/kök, ett badrum och ett sovloft. Totalt fyra bäddar.

Jag hade bokat massage och stora ♥ tog sig ett bastubad och bubbelbad under tiden. När det var klart gick vi till destilleriet för en guidad rundtur där.

När rundturen var över, var det dags för destillatprovning! Det var ägaren till Backafallsbyn som höll i den och det var så himla bra! Han var oerhört kunnig och rolig att lyssna på. Vi fick prova sex olika sorters destillat; Organic Oak matured Vodka, Organic Oak matured Aqua Vitae, Organic distilled Gin, Organic Oak matured Summer Schnapps/Elder Vodka, Organic Oak matured Winter Schnapps/Cinnamon, Ginger & Clove Vodka samt Spirit of Hven Singel Malt Whiskey.

Det roliga var att vi fick prova lite av det i glasen och efter det fick vi ta lite olika tillbehör, som låg på en liten tallrik bredvid, och sedan dricka resten i glasen. Vilken skillnad på dryck! Det smakade helt olika, beroende på vad vi hade ätit! Tänk att det kan påverka så!!

Efter destillatprovningen fick vi lite egentid och sedan var det 5-rätters middag i huvudbyggnaden. Vi serverades Rotfruktssoppa med örtskum och rökt lax, Coppa di parma med chevrecréme & rostad rödbeta, Äppelsorbet, Rosmarinstekt kalvinnanlår med sötpotatis & svartvinbärssky samt Ljummen chokladbakelse med jordgubbsscoulis & vaniljglass...

Oj, så gott..!! Och oj, så mätt man blev..!!
Man sov rätt gott efter all den maten och all drickan, kan jag säga...

Efter frukost, dagen efter, packade vi igen och gav oss ut ännu en runda på cyklarna. Det är helt fantastiskt vilka vyer! Runt hela ön går det smala cykelvägar, uppför och nerför de branta klinterna som omger Hven. Den brantaste cykelvägen sluttade 25%..!! Då klev jag av cykeln och ledde den ner, kan jag säga..! För brant var det!

Runt lunchtid åkte vi båten över till fastlandet igen och sedan körde vi hemåt. En helt fantastisk helg där vi kunde tanka energi och njuta av väder, mat, vyer, sol och värme samt olika sorters boenden.

Tack, kära Bollebygdsgänget, för den perfekta presenten!!

Kram

Han gick under!

Förra helgen var vi i Göteborg, för att kolla in när Håkan löste in sin 70-årspresent.

Vi åkte ut strax utanför Göteborg och där väntade vi på att presenten skulle "dyka upp". Vi stod där ute på bryggan och spanade ut över havet och rätt som det var kom den..! U-båten som Håkan skulle få åka med, alltså!

Det var en liten rackare, med plats för tre personer plus kapten. De samlade ihop sig, fick instruktioner och sedan klättrade de ner i u-båten. Kapten stängde luckan och de gick sedan under...

De var borta en bra stund, innan de dök upp igen och när den lilla turen var över, anlade de bryggan igen. De såg rätt så nöjda ut när de klättrade upp ur u-båten...

De hade inte sett så mycket där under och de hade inte åkt så långt, men de var rätt nöjda ändå. Det är ju inte varje dag man får åka u-båt..!!

Kram