Bollebygdsmamman

Bollebygdsmamman

30 mars 2015

Det som göms i snö...

Idag när jag gick en liten runda, så såg jag inte så många blommor i dikeskanterna. Nä, där låg en himla massa skräp istället..! Flaskor, plastpåsar, cigarettpaket, ölburkar, godispapper, matrester mm... För att inte tala om allt äckligt hundbajs som ligger lite här och där utmed gångvägarna...

Hur tänker man när man slänger sånt rakt ut i naturen..?? Och hur tänker man när man inte plockar upp efter sin hund..?? Fattar man inte att det ligger kvar tills "någon" plockar upp det eller trampar i det..?! Och vem ska plocka upp andra människors skräp..? Och hur fräscht är det att komma hem och upptäcka att man trampat i en hundskit..??

Nä, dags att vi tar ansvar för vårt skräp och ser till att vi tar med det hem eller till närmaste papperskorg där vi kan slänga det. För överraskande nog är det fortfarande så att det som göms i snö, dyker upp i tö...

Kram på er

Delar av skräpet utmed dagens promenadstråk...

28 mars 2015

Hippa och tonårskris

Förra helgen hade vi möhippa för en kompis som under våren ska gifta sig med sin kärlek. Allt var ordentligt planerat och förberett, så klockan 09:00 klampade 24 glada kvinnor in i deras hus och tog henne på väg upp ur sängen. Vi hade med frukost till alla och när den var intagen, så fick den blivande bruden byta om till en vacker (?) djävulsklänning och ett blinkande djävulsdiadem. Vacker som få, körde vi sedan ner till torget, där hon skulle ordna en trekamp med, för henne, okända människor. Hon lyckades med bravur att engagera ett antal människor och sedan genomföra tävlingarna.

Den blivande bruden fick sedan på sig en nakendräkt, en grön bikini och en skylt med hennes arbetsgivares namn på. I denna utstyrsel skulle hon sedan samla ihop 50:-, genom att tvätta bilrutorna på bilarna som kom körande runt torget.

För att sedan sammanfatta resten av dagen, så fick hon därefter vara näcken (med nakendräkten) i fontänen, åka en rosa moped två varv runt "centrum" och därefter åkte vi vidare för lunch och pooldance.

Ja, ni läste rätt. Den blivande bruden skulle dansa pooldance...! Hon fick en kort introduktion och sedan showade hon för oss andra. Och så imponerande det var! Hon var en naturbegåvning! Kanske är det läge att montera in en stång, på något bra ställe, i deras hem nu..?

När de andra sedan drog vidare på fler upptåg, tackade jag för mig och körde hemåt med min trötta hjärna och utmattade kropp för att vila en stund.

Dagen efter var jag på en samtalskväll angående tonårskriser bland adopterade. Vaddå, tänker du... Kriser har väl alla tonåringar..?! Ja, det kanske de har, men de adopterade har en annan bakgrund och helt andra tankar som smyger sig på. "Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Varför lämnade mina föräldrar bort mig? Var det mitt fel? Varför ville de inte ha mig? Hur kan man lämna bort sitt eget barn..?! Är jag inte värd att älska..?" Och så vidare...

Detta är något som är viktigt att lyfta fram och att få det stödet att kunna prata med andra föräldrar, som vet vad det handlar om och som själva har fått/kommer få den problematiken, känns faktiskt riktigt bra. En helt annan förståelse för alla tankar. När vi satt där och pratade, så insåg jag att det finns de som har riktiga problem med sina barn.... Vår eventuella tonårskris (om vi nu är där än), är relativt lindrig. Än så länge... Vi får väl se vad som händer, men det känns ju bra att veta att det finns stöd att få, om den dagen kommer då allt rasar... ♥

Nä, nu blir det frukost - idag är det min tur att fixa fram den, så det är bäst jag sätter fart!

Ha en fin helg!

Kram

19 mars 2015

Sex år har gått...

Tänk att det har gått sex hela år sedan telefonen ringde... Jag minns dagen som om det var igår... Jag satt på mitt jobb, i Varberg, när telefonen ringde. Det var Maria från AC. "Kan du prata?", frågade hon och då förstod jag vad det gällde. Jag satte mig ner och genast började tårarna rinna... När Maria började prata, grät och skrattade jag om vartannat. Jag kunde inte alls kontrollera alla känslorna som kom. Mina kollegor, som gick förbi utanför dörren, sneglade storögt in på mig där jag satt och tjöt och de hade ingen aning om vad som hände inne hos mig eller vad det var för samtal jag hade fått.

Det var det bästa samtalet jag någonsin fått. Jag grät av lycka och jag skrattade vilt för det var så fantastiskt underbart! Jag fick nämligen, där och då, reda på att jag hade blivit godkänd som mamma till mitt lilla ♥, som fanns där långt borta på andra sidan jordklotet och som bara väntade på att få en alldeles egen familj.

Sex år har gått och jag är så himla stolt över mitt lilla ♥ och jag är så otroligt tacksam för att just jag fick bli mamma till just denna lilla fantastiska tjej!! Tänk vilken tur jag hade!

Kram


15 mars 2015

Färdigt!

Äntligen är vårt kök klart! Det fattas en liten list och så ska sparksocksbelysningen på plats, men annars så..! Och så underbart det är! Vi är supernöjda och jag går ut i köket flera gånger varje dag bara för att titta... Jag torkar bänkarna och jag dammsuger och jag njuter av alla ytorna. Stora ♥ är rädd att jag ska slita ut golvet som jag håller på...
Ha ha ha..!!

Före- och efterbilder på vårt kök!












Nu har ett grannpar bestämt sig för att byta ut sitt kök också, och de har varit här flera gånger och kikat på hur vi har gjort med ditten och datten. Det är så roligt att kunna inspirera andra..!

När vårt kök var klart städade jag hela huset (övervåningen i alla fall - källaren får jag ta en annan dag...) och sedan låg jag däckad i två dagar. Allt runt renoveringen och så städningen på det, tog alla krafter ur min kropp och den skrek efter vila. Jag sov och sov och vilade och vilade och sen kände jag mig riktigt pigg igen. Men så åkte jag till IKEA för att köpa gardiner och då dippade jag igen... Jag balanserar verkligen just nu, känns det som, och jag får nog ta det lite lugnt framöver... Inga stora happenings utan utrymme för vila. Nu gäller det att hämta hem all energi så att jag kan friska till mig snart.
Jag börjar tröttna på det här nu..!

Kram på er!