Vi har under de senaste dagarna levt som i en mardröm som man aldrig vaknar ur... Det har varit mycket oro, förtvivlan, ångest och många många tårar som runnit. Nu är vi på väg ut ur mardrömmen; vi har fått lite livsgnista som vi hänger fast vid och som vi väntat på de senaste dagarna. Det går framåt, sakta sakta, men varje steg är i allafall framåt. Ännu kan vi inte andas ut, men det ljusnar i allafall!
Tack för allt stöd och alla värmande ord!
Kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar