Gröna väninnorna

Idag träffades vi alla som gick Gröna vägen tillsammans. Det är så himla roligt att träffa dessa underbara kvinnor igen! Idag fick vi dessutom sällskap av våra härliga handledare också.

Vi träffades på Gröna vägen och som det snackades och kramades och pratades. Det var alldeles, alldeles underbart att återse alla igen. Det finns en speciellt band mellan oss och som en av de andra sa: "Det känns som att träffa gamla väninnor..!"

Att komma in på Gröna vägen, kändes precis som det gjorde när vi gick där. Alla lukter kändes välbekanta, vi hittade lätt i skåp och lådor och det kändes precis som om det var i förra veckan vi var där. Det var verkligen en fin tid, som jag minns med värme och glädje! ♥

Nu ser jag fram emot nästa träff, som inte ligger alltför långt fram i tiden..!

Kram

Bä, bä, svarta lamm

Påsk firade vi med vänner och som vanligt var vi i Grovare hos M och L. Det är en härlig tradition och det är fint att vi får vara med där. Fem familjer med ett antal barn, mat, lekar, lamm, grillning, raketer och en påskbrasa. Och som vanligt är det en himla trevlig tillställning. Inte uppsnoffsat till näsan, utan ett ganska avslappnat firande. Barnen funkar så bra tillsammans och man ser dem knappt.

När påsken är så tidig som i år, så brukar ju inte lammen ha kommit till påsk. Men... På påskafton fick vi veta att ett lamm hade fötts runt lunchtid... Så framåt seneftermiddagen gick vi alla upp till ladugården och fick spana in det lilla nyfödda lammet. Såå söt..! ♥

En himla trevlig tradition som jag hoppas det blir många fler av..!

Kram ♥

Glad påsk!

Sötisar ♥

Jag måste berätta om våra katter... De är väldigt speciella och så himla mysiga...

När de kom till oss i höstas, var den ena katten rädd och skygg och gömde sig så fort det kom någon och knackade på dörren. Efter det såg vi inte honom mer på resten av den dagen. Han var livrädd för alla ljud och ryckte till så fort man ställde ner ett glas för hårt eller om man tappade något i golvet.

Nu springer han och sätter sig i trappan, när det kommer någon vid dörren. Han är nyfiken och han vågar sig fram ibland. Han nosar i luften och vill gärna hälsa. Om den som kommer, sätter sig på huk en stund i hallen, så kommer han fram efter en liten stund. Han bryr sig inte om ifall man tappar något eller om det låter mycket.

När jag visslar på honom, så kommer han springande mot mig och han älskar när jag lyfter upp honom och håller honom mot mig. När vi sitter vid TV:n, vill han vara med och gärna vara nära. Väldigt nära... Han lägger sig ibland så tätt intill att jag knappt kan röra mina ben i soffan och ibland lägger han sig på en filt precis jämte.

Han är så fin och så mysig, våran Sune..! ♥

Den andra katten är självklart oxå mysig och fin, men de har två helt olika beteenden.

Oscar är mer tuff och går gärna fram och hälsar direkt när någon kommer. Han går jämte när vi rör oss i huset och han vill gärna vara med där vi är. Går jag ner till tvättstugan, så håller han jämna steg med mig och väl där inne lägger han sig i tvätthon tills jag är klar. Går jag in i badrummet, hänger han med och där lägger han sig i badkaret tills jag är klar. Går jag till sovrummet, så hänger han med. Oscar gillar sällskap och han är alltid pigg och glad! ♥

Vi är så glada för våra fina katter! De har så fina personligheter, båda två. ♥
Olika men ändå lika.

Hoppas de får många lyckliga år tillsammans med oss!

Kram

De är för nära...

Dagar så fulla av katastrofer och elände... Bombningarna i Bryssel är så hemska... Hur kan människor göra så mot varandra? Och innan dess bombningarna i Paris... Terroristerna kommer närmare och närmare och vad kan vi göra för att stoppa dem..?? Hade de bara utrotat varandra så kunde vi stått och tittat på, men det är så många oskyldiga som kommer till skada... Ja, det händer i Syrien, Irak, Israel och på många andra ställen oxå, men när det händer i Europa så känns det extra jobbigt.
Bara för att det är så nära... För nära...

Ta hand om varandra...

Kram ♥

#prayforbrussel

Säkert vårtecken!

Under några veckors tid, har lilla ♥ och hennes klass sålt tulpaner för att få ihop det sista till klassresan de ska göra i maj. Det blir sista klassresan för dessa elever, som hängt ihop sedan förskoleklassen, eftersom de kommer blandas med övriga elever från kommunen när de börjar i sjuan till hösten.

Det har knackats dörr och det har sålts via telefon och vi har försökt hjälpa till så gott det går och till slut hade lilla ♥ sålt hela 37 buketter! Toppen! Det blir ett rejält klirr i klasskassan!

Igår körde lilla och stora ♥ ut alla blommorna och vad är ett säkrare vårtecken är en stor fin bukett med tulpaner på bordet..?!

Bra jobbat, vännen! ♥

Kram

Havet och meditationerna

I helgen som gick var jag ute på Brännö, i Göteborgs södra skärgård. En fantastiskt vacker och rogivande ö, bara 20 minuter från fastlandet. Båten gled fram mellan kobbar och skär och redan där började kroppen slappna av och landa i nuet.

Jag var anmäld till en retreat- och meditationshelg med Carina från Meditationsguiden. Boende fick man fixa själv, så då valde jag att hyra ett rum nere vid varvet. Utsikten var alldeles underbar från mitt fönster och det var svårt att slita sig...

Själva retreat- och meditationshelgen innehöll åtta meditationstillfällen och däremellan samtal och reflektioner i temat "Bli bättre på att lyssna på dig själv" och "Öka din självkänsla". Det var mycket bra meditationer och mycket givande samtal som gav mig väldigt mycket... Nu gäller det att försöka upprepa de här meditationerna och fortsätta arbetet själv här hemma.

Det finns inga bilar på Brännö så det var till att använda apostlahästarna och gå, gå och gå. På söndagen, efter lunchen, så hade vi lite tid över och då passade jag på att utforska ön själv. Jag gick på små kringelikrokvägar och hittade en liten stig mellan två hus. Nyfiket gick jag ner där och rätt som det var öppnade sig landskapet och jag kom till havet... Sååå rofyllt och vilket underbart ställe jag hittade... Helt magiskt. ♥ Det var helt stilla, havet skvalpade lätt mot stranden och svanarna gled förbi ute på vattnet... Tyvärr hade jag inte så mycket tid, så jag fick lämna stället efter en kort tid, men den platsen kommer alltid finnas med i mitt hjärta som en av höjdpunkterna under helgen...

Ha det fint och ta hand om dig och varandra!

Kram ♥

Smärta och lindring

Nu har det gått 11 dagar sedan jag opererade min axel. Om tre dagar ska jag ta bort stygnen. Undrar hur länge det dröjer innan jag känner att allt är helt återställt..?

Jag var hos sjukgymnasten i förra veckan och fick några övningar som jag ska göra flera gånger varje dag. Jag stretar på med övningarna och tänjer och sträcker och pressar precis som jag ska göra. Det värker och gör ont, men jag känner att det blir bättre och bättre. Jag är fortfarande stel och har en begränsning i axeln, men jag kommer bra mycket längre nu än vad jag gjorde innan operationen.

Sjukgymnasten pressar mig ganska hårt (nödvändigt, jag vet) och när jag har gjort mitt program så värker det ordentligt. Jag har starka värktabletter som jag, den första veckan, tog två gånger om dagen. Nu har jag börjat trappa ner och tar bara en halv tablett om dagen. Får nöja mig med Alvedon framöver och än så länge känns det okej.

Jag kämpar på..!

Kram ♥