Där satt den!!

Det var med nervösa steg jag närmade mig Viktväktarna igår. De senaste veckorna har det gått väldigt trögt och jag har mer eller mindre stått still på vågen. 10-kilosdiplomet har hägrat, men hur jag än har gjort, så har det inte riktigt gått. Två hekto ner och ett halvt kilo upp. Tre hekto ner och ett hekto upp. Suck..!

Men så igår hände det!! Äntligen visade vågen de sista siffrorna jag behövde för att få mitt efterlängtade diplom! Diplomet som visar, svart på vitt, att jag faktiskt har lyckats gå ner 10 KILO!! Känner mig riktigt stolt! Lite barnsligt kanske när en 51-åring blir glad för ett diplom, men det är ju ett bevis på att jag har gjort något bra och att jag är på rätt väg. Heja mig!!

Dessutom fick jag en nyckelring! Det är beviset på att jag har gått ner 10% av min ursprungliga vikt! Det ni! 10%..! Inte illa, va..?!

Nu har jag en bit kvar att gå, innan jag är nöjd och i mål, men ett steg i taget! Alla dagar är inte lätta, men med hjälp av min envishet så SKA det gå och jag SKA komma i mål, så småningom. Jag har inte så bråttom, men det är klart att det är roligt om det går framåt.

Skillnaden nu mot förra gången är att jag nu har bestämt mig.
Dessutom vill jag komma i byxorna jag köpte för 1,5 år sedan och som jag knappt har använt...

Ät allt du vill, men ät det inte jämt och inte så mycket, så går det!

Kram ♥

Jordbävning med katastrofala följder

"Minst 272 människor har dött i det kraftiga jordskalvet med magnituden 7,8 som skakade Ecuador på lördagskvällen lokal tid, uppger landets president Rafael Correa. Över 1.500 ska ha skadats i skalvet som var 20 gånger starkare än det som drabbade Japan."

Så inleder DN sin artikel om katastrofen som drabbade Ecuador, natten mellan lördag och söndag.

Det var den värsta jordbävningen som drabbat landet på 67 år. Boende på plats berättar om hemska bilder och händelser. Hela byar är ödelagda, hotell har rasat samman och människor ligger begravda där under.

DN om jordbävningen i Ecuador (film)

Jag fick en chock när jag läste nyheterna i mobilen, i söndags morse. En sån kraftig jordbävning i Ecuador. Oron över hur det hade gått för våra vänner i Ecuador, stack som knivar i bröstet och ögonen tårades hela tiden.

Som de flesta av er vet, så kommer min dotter från Ecuador och därmed har vi många vänner där.

Hur hade det gått för dem? Hade de oxå drabbats av jordbävningen? Hur mådde de? Hur mådde alla barnen? Ja, frågorna var många och det dröjde många,många timmar innan jag fick svar på mina frågor och min oro kunde lugnas.

Värst drabbades kusten och städerna och byarna där. Men skalvet kändes ända in till huvudstaden Quito, som ligger 17 mil därifrån. Husen skakade under en lång tid och människorna där blev riktigt rädda.

Vi fick under söndagen in rapporter från våra vänner, en efter en, att de var okej. Omskakade, men okej. Oron är hemsk, den äter upp en inifrån, så det var skönt att alla hade klarat sig utan skador...

Nu hoppas vi att alla drabbade får den hjälpen de så väl behöver.

Känner du att du vill hjälpa till, men inte riktigt vet hur du ska göra? Klicka på länkarna nedan så kan du hjälpa genom att skänka valfritt belopp. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

• UNICEF
• Cruz Roja Ecuador
• Oxfam international
• Global shapers Quito

Stor kram till alla som behöver ♥

Bilder från Pedernales efter jordbävningen

Mycket, lite eller ingenting

Veckorna går och det händer en massa och ingenting.

Veckan efter påsk var lilla ♥ i Stockholm. Under den veckan passade vi på att röja lite här hemma, både inne och ute. Det var hyffsat väder, så då får man ju passa på och det är skönt att få det gjort.

I slutet av den veckan började Oscar må dåligt. Han var helt hängig och kräktes gång på gång. Jag ringde veterinären och rådgjorde hur vi skulle göra, och han tyckte vi skulle komma in med honom. Väl där blev Oscar lätt undersökt och veterinären tyckte att han skulle få stanna kvar över natten för en mer grundlig undersökning. Kändes lite ledsamt att lämna honom där, men vi visste ju att han var i goda händer. Dagen efter åkte jag och hämtade hem Oscar igen och veterinären sa att han inte hittat något fel på honom. Att han kräktes berodde förmodligen på att han ätit något som retat hals och mage. Väl hemma så sov han mest hela tiden i några dagar. Vi var lite oroliga att det ändå var något fel på honom, men rätt som det var, så var han sig själv igen. Skönt..!! ♥

Jag skulle börjat arbetsträna i början av april, men värken i axeln efter operationen, satte stopp för det. Tyvärr, för jag började faktiskt känna mig redo att börja jobba igen. Men jag har inte tänkt stanna hemma för evigt, utan ger det här några veckor och sedan hoppas jag vara på banan igen. Starka mediciner och hård sjukgymnastik ska hjälpa till, säger läkaren. Själv känns det som om det bara blir sämre när jag pressar och tänjer i axeln, men jag får väl lite på vad de lärde säger... De kan ju det här...

Vad händer mer då..? Tja... Jag fortsätter min kamp mot kilona och det går jättebra! Idag hoppas jag kunna få 10-kilos-diplomet..! Jag har en lång väg att gå, men 10 kilo är en bra bit på väg och jag känner mig mer motiverad än nånsin. Det SKA gå..!! Och det KOMMER gå..!!

Sköt om er!

Kram