Operation

I onsdags morse var det äntligen dags. Stora ♥ körde in mig till SÄS i ottan och sedan rullade det på ganska snabbt. Många förberedelser innan jag fick lägga mig på operationsbritsen. Frågeformulär, tabletter, kanyler, sjukhuskläder, slangar hit och dit, syrgasmask och mycket folk som presenterade sig till höger och vänster. Man känner sig ganska utlämnad där man ligger, men samtidigt i trygga händer, då alla var väldigt snälla och verkade ha koll på läget.

Tre timmar senare blev jag väckt. Är du vaken? Hur mår du? Är du vaken? Hur mår du? Zzzz... Det enda jag ville var att sova, men de puffade på mig i ett för att kolla läget.

Efter en stund fick jag komma till stället där allt började på morgonen. Där fick jag vila, äta och prata med läkaren som opererat mig. Allt hade gått bra, sa han. Kapseln i axeln hade varit inflammerad, så den hade de kluvit, och sedan hade de skrapat bort en hel del i axeln.

Mör och väldigt groggy försökte jag ta mig tillbaks till verkligheten. Lite att äta och några försök på toa och framåt fyra-tiden fick jag så åka hem. Jag kände mig helt packad och kunde knappt gå... Bredbent och vinglig tog jag mig fram i korridorerna... Tur att jag hade stora ♥ att luta mig mot.

Väl hemma var jag så trött så jag somnade var jag än satte mig. Starka värktabletter blir man ju inte direkt pigg av... Lyckades iaf hålla mig vaken till tio, men sedan stupade jag i säng.

Har nu ett isomslag som ska användas varannan timme på axeln för att hålla nere svullnaden. Jag har oxå fått några lätta övningar som jag ska göra flera gånger varje dag, fram tills jag träffar sjukgymnasten i nästa vecka.

Och i dag kunde jag duscha igen! Såå skönt att få tvätta håret och få använda min egen duschcrème..! Sjukhuslukten är inte speciellt väldoftande...

Nu blickar jag framåt!

Kram ♥