Jag hade gått lite mer än hälften när jag såg något som ryckte till nere vid fötterna. Jag stannade till och tittade och där, precis jämte mina fötter, låg en liten huggorm ihopkrupen och beredd att anfalla..! Jag backade lite, men samtidigt blev jag nyfiken eftersom jag aldrig har sett en levande huggorm tidigare. Dessutom var denna väldigt fin..! Jag är inte så rädd för ormar, men den här visade väldigt tydligt att den inte ville ha mig där.
Jag glömde helt bort att vara försiktig, så jag plockade fram kameran och böjde mig ner för att ta kort. Jag såg den lilla stjärten vippa fram och tillbaks och ormen kröp ihop i stridsställning med höjt huvud.
Då kände jag att det var nog läge att backa och låta den vara ifred, så jag knäppte av ett kort och sedan gick jag vidare.
Jag läste senare på nätet att det var en liten hona jag mött och att det är sällsynt att de syns på hösten. Det stod att de oftast ringlar iväg när det kommer en människa, men om man överraskar dem så biter de... Hmm... Den blev ju förmodligen överraskad när jag kom, eftersom den inte ringlade iväg...
Jag tror att jag hade lite tur där...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar