Varg

När jag går hem från massagen så går jag en lång slingrig skogsväg. Mycket skog och en del öppna fält. En riktigt fin väg och det känns riktigt rofyllt. Idag såg jag en massa svamp i dikesrenen och det var alldeles fuktigt i det höga gräset, av diset och dimman som låg tjock.

När jag hade gått ungefär halvvägs, hörde jag ett skällande och sedan kom det ett ylande som gick rakt in i ryggmärgen på mig. Pulsen ökade och stegen likaså... Finns det varg i skogarna runt Petared?? Flera gånger hörde jag det där ylandet en bit bakom mig och det var riktigt obehagligt, måste jag säga..!

Jag menar, vad gör man liksom?? Om man möter en varg i skogen, ska man lägga sig ner och låtsas vara död..? Eller ska man springa som man aldrig gjort förr? Eller ska man ställa sig bakom ett träd och leka tafatt med vargen..? Jag har ingen aning!!

Nästa gång tar jag nog bilen...

Kram

Anställningstester, dag 2

Igår hade vi anställningstester igen och då var det dags för dag två.

Vi träffades allihop ute på Guttasjön, där vi i samlad trupp tog oss in till Borås Simarena för ett simtest. De skulle simma 200 meter bröstsim och 50 meter ryggsim för att därefter ta sig en sträcka på 25 meter, dyka ner och hämta upp en docka och sedan livrädda den 25 meter tillbaks. Inte helt enkelt, visade det sig, då de flesta vuxna inte simtränar speciellt ofta...

När alla var klara, körde vi tillbaks till Guttasjön för lite frukost och sedan var det dags för övriga tester. Tekniktest, slangdragning och hinderbana samt en liten klättring 20 meter upp i maskinstegen.

Det gick ju också ganska bra för de flesta, så när vi summerade dagen hade de flesta gått vidare och  några får tyvärr lämna. Det är svårt, det där... Inte roligt att behöva lämna, när man så jättegärna vill och man känner sig taggat till tusen. Men klarar man inte testerna, så gör man inte det... Hem och träna och kom igen till nästa tillfälle istället!

En mycket rolig och intressant dag, med mycket nervösa men ändå taggade preparander...

Kram

Middag med blött avslut

I lördags var det återigen dags för våra härliga och roliga tjejmiddagar. Åtta glada tjejer är vi som träffas fyra gånger om året hemma hos varann. Vi turas om att fixa fördrink och snacks, förrätt, varmrätt och dessert.

Denna gången var vi hemma hos Maggan. Jag och Britt-Marie hade fått på vår lott att fixa dessert och vi valde att göra en rawtårta med hallon. Supersmaskigt men ganska mäktig.

Fördrinken var "Cosmopolitan" och till det fick vi spansk skinka, som torkats ytterligare i ugnen, samt cashewnötter. Till förrätt blev det Gazpacho med hembakt bröd. Till varmrätt serverades det fläskfilé med klyftpotatis, grönsaker och Tzatziki och till dessert blev det då vår rawtårta.

Mycket gott alltihop och en lagom mängd av maten också. Man blir inte så proppmätt som man blev "förr", när det skulle serveras knökfulla tallrikar. Nu väljer man själv hur mycket eller lite man vill ha och det är ju tacksamt!

Stämningen var högt i tak och det var många skratt och mycket prat. En härlig blandning av folk, helt enkelt!

I slutet av kvällen kom vi att prata om ALS och IceBucketChallenge och en av tjejerna berättade att hennes pappa hade gått bort i den hemska sjukdomen för ett antal år sedan. Så gripande och ledsamt att höra henne berätta om det... Jag visade SÄRF's IceBucketChallenge och föreslog att vi själva också skulle göra en egen... Två av tjejerna hade redan åkt hem och två backade, så till slut var vi tre tjejer som bestämde oss för att göra utmaningen och sedan utmana i vår tur.

Sagt och gjort; en hink med kallt vatten och isbitar (inte så många dock, då vi var tvungna att dela det som fanns mellan oss) och sedan ner i badkaret, för ute var det mörkt och Maggan ville så klart inte ha vattnet någon annanstans i lgh..! Hugaligen så kallt det blev! Men vi gjorde det och det filmades också. Är du vän med oss på Facebook, kan du se utmaningen där. För att utmaningen ska vara komplett, ska man naturligtvis även skänka en peng till Hjärnfonden.

En mycket trevlig och rolig kväll som fick ett väldigt blött slut...

Kram

På böljan den blå

I förra veckan var vi medbjudna på en trivselaktivitet med jobbet.

Dagen började med att vi fick träffa C-G, från Kustbevakningen i Göteborg, och han berättade om sitt mycket intressanta jobb där. Efter en pratstund med honom och lite energipåfyllning i form av macka, fick vi kliva ombord på en av Kustbevakningens båtar och sedan åkte vi ut i Göteborgs södra skärgård. Det var grått och lite småregnigt och det blåste en hel del. Det gungade på bra när vi lämnade kajen och sakta körde utåt mellan öarna. Bredbent position och fri sikt ut så gick det också bra...

Efter cirka en halvtimmes båtfärd fick vi gå iland på Känsö, som ligger så fint inbäddad mellan Styrsö, Vargö och Brännö. Känsö är mest känd för sin märkliga karantänsanläggning men där finns även Marinförvaltningens förläggning och utbildningsplats för Älvsborgs Kustartilleri- och amfibieregementen. Ön är tillträdesskyddad så ingen får gå iland utan speciellt tillstånd från försvarsmakten.

Längst ut på bryggan ligger ”Parloiren”. En byggnad där intagna patienter kunde ta emot besök utan att personerna kom i kontakt med varandra. Den består av ett rum med två separata ingångar, en från sjön och en från land. Invändigt löper en ränna tvärs över rummet med järngaller på ömse sidor. I rännan eldades med svavel under samtalet, eftersom svavelrök ansågs smittrenande...

På rad vid bryggan ligger de röda trähusen, där man huserade alla smittade personer som ville in i Göteborg. Pesten, kolera och allt annat elände som fanns på den tiden... Man badade de smittade i ättiksprit och sedan fick de vistas i klorgas eller saltsyregas, då detta ansågs vara smittorenande... Det finns tunnlar under husen, där man körde in småbåtar med smittade personer och därifrån kunde de lyftas upp för "behandling" i husen, utan att komma i kontakt med anda smittade.

På ön finns också ett utsiktstorn, en kyrkogård och Sveriges alla trädsorter.

Känsö var väldigt speciellt. Läget, energin, byggnaderna, historiken... Men framför allt närheten till havet! När vi var uppe vid utsiktstornet och såg alla dessa små och stora öar som ligger runt omkring - då blev jag nästan euforisk. Så himla härligt och vackert!!

Känsö fyllde på  mitt energiförråd ordentligt och det kändes som om jag skulle kunna stanna där ute ett tag... Att C-G var oerhört intressant att lyssna på, gjorde ju inte saken sämre! Och att solen valde att komma fram runt lunchtid, var ju bara pricken över i:et.

En härligt och supermysig dag som jag kommer leva länge på..!

Kram

En brygga vi passerade på väg hem från Känsö

Jag bär TEAL

Det är två tjejer som har startat en ideell förening som heter "Jag bär teal, färgen för gynekologisk cancer i Sverige". Båda tjejerna fick livmoderhalscancer för något år sedan och de har båda behandlats för det. De startade föreningen för att samla in pengar till cancerforskningen och "gyncancer".

Föreningen säljer armband, tealrainbowpärlor med en HOPE-berlock för bara 100:- (inkl frakt). Tjejerna sitter själva och pärlar alla dessa armband! På deras Facebook-sida ser man hur beställningarna bara trillar in och de har verkligen fullt upp!

Den 22 augusti kunde de skänka 100 000 kronor till Radiumhemmets forskningsfonder, tack vare alla sålda armband!!

För att beställa ett armband går du med i gruppen "Jag bär TEAL" på Facebook och beställer där på sidan eller så skickar du ett mail till jagbarteal@yahoo.se 
Det går bra att köpa mer än ett armband och de finns i tre olika storlekar: 17, 18 eller 20 cm.

Jag har köpt armband av tjejerna och jag är nu stolt bärare av TEAL!
Gör det du också!!

Kram

Kryddigt

I sommar (och även förra sommaren) har vi haft kryddodlingar ute i trädgården. Vi har planterat lite olika sorter som kan vara bra att ha.

I helgen gjorde vi potatis i ugnen och då var jag ute och hämtade lite färska kryddor.

Såå himla gott det är!! Ja, det kanske inte är så mycket att skriva om här, tänker ni, men jag är så barnsligt förtjust i det som växer och framför allt sånt man kan använda och kryddväxter är såna växter! Så enkelt och så gott!

Nu verkar hösten ha tagit över fullständigt, så nu sjunger väl även kryddorna på sista versen... Men nästa år är det dags igen! Rosmarin, basilika, gräslök mm. Underbart!

Kram

Sömnlös i Bollebygd

Jaha, då ligger man här och kan inte sova. Vad gör man då..? Jo, funderar på VARFÖR man inte kan sova och vad händer då..? Jo, man kan absolut inte sova... Jag har försökt tänka på annat och jag har försökt tänka på ingenting. Hjälpte det..? Nix...

Efter två timmar, mitt i natten, börjar småsaker bli väldigt stora. Alla ljud hörs väldigt tydligt och det går ABSOLUT inte att sova... Suck..! Vad gör man då..? Jo, man tar fram telefonen och kollar Facebook,  Instagram och så spelar man lite Wordfeud men någon annan som inte heller kan sova...

Om två timmar ska jag upp för att ge mig av till jobbet... En lååång dag väntar och jag hade verkligen behövt en natt med god sömn.

Det får bli en annan gång...

Kram

Nu börjar de!

I förra veckan blev det äntligen uppställt containrar och grävare för att påbörja rivningen av "slumtomten" mittemot.

I fredags blev det plötsligt tvärstopp! Vad hände?! Jo, det visade sig att det var asbest i ett av husen på andra sidan av gatan... Suck..! Nu ska det till inplastning och skydd och allt som behövs innan de kan fortsätta jobbet... Evighetsprojekt...

Idag står det några män där ute och kliar sig i huvudet och skrapar lite i marken - vi får se vad som händer nu... Fortsättning följer..!

Kram

Arbetsprov

I veckan har vi haft anställningstester på jobbet. 18 glada, men nervösa, killar och tjejer har testats på rullbandet. En åtta minuter lång plåga! Eller ett nöje - det beror på hur man ser det! Men eftersom det är jag som skriver, så blir det en enda lång plåga..!

De ska ha långärmat och långbent på sig. Utanpå detta får de ett helt larmställ; tjocka byxor och en tjock jacka. På med hjälm och luva och sedan på med ett luftpaket på ryggen, som i runda slängar väger 20 kg. På fötterna får de ha träningsskor. Redan här, när de har fått på sig allt, är JAG svettig...

De stackarna har då åtta minuters plåga (ja, plåga!) framför sig. Upp på bandet, starta bandet och sedan ska de gå i olika sorters lut på mattan under åtta minuter. Uppvärmning i två minuter (på mattan) och sedan hissas den upp i 8 graders lut. Åtta grader, tänker du, det är väl inte så mycket..?! Nä, det är det inte, om man har linne och korta shorts på sig och om man själv får bestämma farten..! Det får inte de här aspiranterna som vi testar. Det är samma hastighet hela tiden och så en massa kläder och tyngden på ryggen, på det. Och hastigheten bestäms av hur gamla de är. Ju yngre, desto snabbare går bandet!

18 personer testade vi och 13 gjorde godkänt resultat på arbetsprovet. 12 av dessa går nu vidare till ytterligare tester och därefter läkarundersökning, innan vi tar beslut om anställning.

Ja, så är det att göra anställningstest nummer ett, för att bli Räddningstjänstbrandman i Beredskap (RiB), hos oss! Är du intresserad av börja plåga dig själv i åtta minuter, för att sedan kanske få ett riktigt roligt, tungt och hårt arbete? Hör av dig!

Kram

50 + 50 = 100

De sista två veckorna har verkligen flugit iväg. Vi har haft fullt upp de sista dagarna på semestern.

En av dagarna åkte vi till Bordershop för att bunkra upp inför vårt stora kalas. Oj, oj, oj... Vilket ställe!! Jag har aldrig varit där innan så det var verkligen en ny upplevelse. En våning för varje sort; en våning med bara vin, en våning med bara sprit, en våning med bara öl och en våning med bara godis... Phu! Extremt varmt var det, trångt var det och svetten bokstavligen rann utmed ryggen. Jag blev påkörd ett antal gånger av en gubbe där bakom, och han verkade inte förstå att det inte gick fortare för att han körde på mig... Grr...

Ja, vi fick i alla fall handlat det vi skulle och när vi packat bilen full, körde vi hemåt igen.

Förra helgen var det så dags för den stora festen... Eftersom vi båda fyller 50 i år, så hade vi slagit ihop våra födelsedagsfiranden och det blev därmed ett 100-årskalas. Vi hade hyrt Scoutgården i Bollebygd och där lyckades vi få in alla gästerna. Solsken och varmt som bara den. Vi kunde inte fått bättre väder!

50 gäster och ett antal bus och spex och sånger och rim senare, så klappade vi ihop lokalen och avslutade festen strax före 04:00. Ett jätteskoj kalas med superfina och perfekta presenter! Ett kalas som definitivt kommer vara ett minne för livet.

I veckan som gått har jag jobbat och det har faktiskt känts helt okej. Vi har haft fullt upp med lönerna och i veckan som kommer blir det en massa anställningstester. Skoj!!

Nu har regngudarna parkerat över Bollebygd och regnet öser ner. Lite mysigt, faktiskt, för nu kan vi ju tända värmeljusen lite tidigare på kvällen...

Kram