Dagen började med att vi fick träffa C-G, från Kustbevakningen i Göteborg, och han berättade om sitt mycket intressanta jobb där. Efter en pratstund med honom och lite energipåfyllning i form av macka, fick vi kliva ombord på en av Kustbevakningens båtar och sedan åkte vi ut i Göteborgs södra skärgård. Det var grått och lite småregnigt och det blåste en hel del. Det gungade på bra när vi lämnade kajen och sakta körde utåt mellan öarna. Bredbent position och fri sikt ut så gick det också bra...
Efter cirka en halvtimmes båtfärd fick vi gå iland på Känsö, som ligger så fint inbäddad mellan Styrsö, Vargö och Brännö. Känsö är mest känd för sin märkliga karantänsanläggning men där finns även Marinförvaltningens förläggning och utbildningsplats för Älvsborgs Kustartilleri- och amfibieregementen. Ön är tillträdesskyddad så ingen får gå iland utan speciellt tillstånd från försvarsmakten.
Längst ut på bryggan ligger ”Parloiren”. En byggnad där intagna patienter kunde ta emot besök utan att personerna kom i kontakt med varandra. Den består av ett rum med två separata ingångar, en från sjön och en från land. Invändigt löper en ränna tvärs över rummet med järngaller på ömse sidor. I rännan eldades med svavel under samtalet, eftersom svavelrök ansågs smittrenande...
På rad vid bryggan ligger de röda trähusen, där man huserade alla smittade personer som ville in i Göteborg. Pesten, kolera och allt annat elände som fanns på den tiden... Man badade de smittade i ättiksprit och sedan fick de vistas i klorgas eller saltsyregas, då detta ansågs vara smittorenande... Det finns tunnlar under husen, där man körde in småbåtar med smittade personer och därifrån kunde de lyftas upp för "behandling" i husen, utan att komma i kontakt med anda smittade.
På ön finns också ett utsiktstorn, en kyrkogård och Sveriges alla trädsorter.
Känsö var väldigt speciellt. Läget, energin, byggnaderna, historiken... Men framför allt närheten till havet! När vi var uppe vid utsiktstornet och såg alla dessa små och stora öar som ligger runt omkring - då blev jag nästan euforisk. Så himla härligt och vackert!!
Känsö fyllde på mitt energiförråd ordentligt och det kändes som om jag skulle kunna stanna där ute ett tag... Att C-G var oerhört intressant att lyssna på, gjorde ju inte saken sämre! Och att solen valde att komma fram runt lunchtid, var ju bara pricken över i:et.
En härligt och supermysig dag som jag kommer leva länge på..!
Kram
 |
| En brygga vi passerade på väg hem från Känsö |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar