Idag var jag på Vårdcentralen här i Bollebygd pga en rygg som har stört mig i några månader. Jag anmälde mig och betalade och satt in i väntrummet. Efter cirka 3 minuter ropade de upp mig och sedan träffade jag en läkare som tog mig på allvar och som pratade med mig i nästan en hel halvtimma! Helt otroligt och helt oväntat. Man är ju van vid att läkarna, i allafall på vårdcentralen som jag hörde till innan, knappt hann lyssna på problemet innan de skickade hem patienten med rådet att ta en värktablett så går det över. Nä, denna läkaren frågade och testade och skrev. Resultat: remiss till röntgen i Borås. TACK!
När jag jobbade på Räddningstjänsten i Varberg, hade vi ett fadderbarn från Sri Lanka. När jag slutade var det ingen som var intresserad av att ta över "fadderansvaret" efter mig, så då sa vi upp samarbetet med Plan. Jag tyckte att det var lite mysigt med ett fadderbarn, så jag bestämde mig för att skaffa ett till vår familj. Nu har vi en liten tjej som går i 3:e klass och som bor i Guayaquil, Ecuador. Idag fick vi första brevet från henne! Jättemysigt!! Just nu är lilla hjärtat inte speciellt intresserad av fadderflickan, och jag misstänker att hon känner lite konkurrens eller att hon inte riktigt förstår vad det handlar om, men jag hoppas att det går över med tiden och att hon kan känna glädje över att vi kan hjälpa fler barn - utan att adoptera allihop!
Ta hand om varandra!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar