Efter frukosten tog vi på träningskläderna och gav oss ner till stranden. Det är nog det enda jag saknar från alla år i Varberg; stranden och havet och den frihet som man känner där. Här hemma finns mest skog och en och annan liten sjö... Visst, rofyllt på sitt sätt, men inte alls i närheten av det mäktiga havet!
Vi gick och sprang från ena änden till den andra på stranden, där svängde vi av och gick en runda innan vi vek ner mot stranden igen. På väg tillbaks såg vi hur det drog ihop sig på himlen och rätt som det var började det mullra. En och annan regndroppe kunde vi känna, så vi drog oss hemåt till stugan.
Det är så skönt att ge sig ut tidigt på morgonen - en promenad runt samhället, genom skogen eller en walk on the beach. Frisk luft och det är inte så mycket folk ute ännu. Jag har aldrig varit något sånt där riktigt träningsfreak, utan motionerat lite då och då och helst väldigt sällan. Men nu känner jag faktiskt att jag längtar ut, om jag inte har varit ute på några dagar. Det bådar gott - hoppas det håller i sig, så att jag faktiskt kommer ut så ofta som jag vill.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar