Älskade barn..!

Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.

Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.

Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna.
Den andra blev din sol.

Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.

Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.

En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.

En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.

En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.

En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.

En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.

Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år. Arv eller miljö; vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Du nyfådda barn
i främmande land
Nu sitter jag här
med dig i min famn
Allt har du med dig
Allt ska du få
Och solen den är ju
densamma ändå

Du nyfådda barn
jag undrar just nu:
Är vi som främlingar
vi - jag och du?
Nej, dig har jag känt
i en hel evighet
Vi delar på nåt vis
en hemlighet

Mitt nyfådda barn
du börjar på nytt
Din säng och ditt namn
-allting har du bytt
Men du är som solen
du är ju densamma
och jag är din egen
nyfådda mamma!