Höjdskräck!

Idag på förmiddagen när jag satt på kontoret och kollade mina mail, smällde det till i husväggen så jag nästan studsade till. Kollade ut, men kunde inte se något annorlunda. Gick en runda i huset och kollade att alla fönster och dörrar var stängda, men allt såg helt okej ut! Satte mig igen och rätt som det var small det igen... Och igen... Och igen... Jag slängde på mig skorna och gick ut och kollade och då visade det sig att det var vår vindslucka på gaveln som stod öppen och slog i vinden. Jaha... Vad göra nu då?! Lättaste lösningen var ju att ringa stora ♥... Men han hade inte tid eller möjlighet att komma hem och stänga luckan... Nähä... Då fick jag väl försöka själv då! Sagt och gjort! Ut med stora stegen - stor är rätta ordet för jag kunde knappt lyfta ut den från förrådet. Fick till slut ut den till gaveln och reste upp den där. Men... Stegen räckte ju inte ens upp till luckan... Jaha... Jag måste ju tillägga att jag inte är så där vansinnigt teknisk, så där var jag väldigt nära att ge upp..! Men med lite envishet och klurighet så lyckades jag förlänga stegen tillräckligt och satte igång att klättra upp... Hugaligen så högt det var... Jag försökte sträcka mig efter haspen, men nådde inte, utan var tvungen att klättra några pinnhål till... Läskigt högt var det och jag var nästan stel av höjdskräck. Tänkte ge upp där, för andra gången, men kände mig lite mesig, så jag fick klättrat den sista biten oxå och tillslut, tryckt mot stegen och väggen, lyckades jag haspa dörren! Men sen kom nästa problem - jag skulle ju ner oxå! Jätteläskigt, men jag fixade det till slut; ett steg i taget. Jag kunde ju inte gärna bli stående där uppe tills någon kom och lyfte ner mig! När jag kom ner klappade jag mig själv på axeln; Duktig tjej!! Jag fixade det!! Lyckades baxa in stegen - utan att repa bilarna - och sedan var det klart!

Man kan mer än man tror!!

Kram