Två år sedan...

I tisdags var det två år sedan jag landade på flygplatsen i Quito. Det var början på mitt livs resa och jag landade där med ingen som helst aning om hur det skulle bli. Jag visste ju anledningen till att jag var där, men inte alls hur det skulle gå. Det var mycket fjärilar i magen och stor förväntan inför vad som skulle ske. Anledningen till mitt besök i Ecuador var att hämta hem min älskade dotter som jag skulle adoptera.

Jag minns hur det var, som om det var igår... Vi landade och klev ut ur planet. Det var lång kö genom passkontrollen och där höll det på att ta stopp..! De granskade mitt pass och mitt visum och ställde en massa frågor på spanska, som jag inte begrep ett ord av. Jag bara log och sa; "adopción, sí!" Till slut skakade hon bara på huvudet och sa åt mig att gå vidare... På andra sidan möttes vi av Adoptionscentrums representant som körde oss till hotell Quito, där vi bodde vår första vecka. Den första veckan hittade vi på en massa saker - det var fullt upp från morgon till kväll. Vi åkte runt och turistade på allt som var värt att se runt huvudstaden. Ett mycket intressant land med många olika kulturella inslag. Naturen är helt häpnadsväckande och tar lätt andan ur en... Andernas gröna branter ramar in allt! Helt fantastiskt och hur imponerande som helst!

Där i Quito, med omnejd, fick jag vänta i en hel lång vecka innan jag äntligen fick krama om mitt lilla ♥ för första gången. Att veta att hon var så nära, men ändå så långt borta, var faktiskt jättejobbigt! Jag ville bara krama om henne och få höra hennes röst, men det var inget att be för, för socialarbetaren som skulle närvara vid första mötet, hade tagit semester..! MÖTET kommer jag berätta om en annan dag!

Ta hand om varandra!

Kram

Ecuadors flagga och landkontur