Idag för två år sedan träffades lilla ♥ och jag för första gången... Och jag minns det som om det var igår... Jag kom till barnhemmet - det småduggade lite ute och det var inte sådär jättevarmt och skönt, precis. Jag fick vänta nere i foajén en bra stund, medan personalen pratade med varandra. Rätt som det var reste sig alla och vi gick en trappa upp. En dörr öppnades och där satt hon! Terapeuten som var där med henne frågade; "Vem är det?" och hon svarade "Mami!". Sedan sprang hon mig till mötes och bara kramade mig. Hårt...! Hon tittade mig djupt i ögonen och sa än en gång: "Mami..!". Jag bröt ihop och grät så jag skakade. Det var så otroligt känslosamt, så det går inte att beskriva med ord. Vi kramades och bytte presenter med varandra där på golvet. Hon fick ett silverhalsband av mig, med två hjärtan på. På det ena hjärtat stod det "
mamma" och på det andra stod det "
jag". Jag fick jättefina silverörhängen av henne, med blå stenar i. Lilla ♥ hade oxå gjort en teckning till mig, där hon ritat av oss båda - och skrivit våra namn, samt "
mami" och gjort hjärtan runt om. Så mycket som jag grät där, har jag nog aldrig gråtit. Det var ju naturligtvis av lycka, men ändå..! Det gick måånga paket med näsdukar vid den träffen...
Efter en stund satte vi oss vid ett bord och målade lite i en målarbok hon hade. Under tiden allt detta hände, så stod alltså ALL personal runt oss i en ring och bara tittade och studerade. Det var terapeuten, psykologen, socialarbetaren på barnhemmet, AC´s representant, socialarbetaren från Socialdepartementet, en nunna och mina föräldrar...
Den 11 maj (det var en måndag för två år sedan) kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever! Det är den klart lyckligaste dagen i mitt liv!! Det var dagen då lilla ♥ och min väg korsades och vi började vårt gemensamma liv tillsammans. För alltid!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar