En händig man...

Det händer så mycket här hemma nu, så man hänger knappt med... Vi har fått målat väggarna runt terassen, fönsterkarmarna samt det stora glaspartiet på terassen. Nu är det vitt och fint! Ska bli skönt när alla saker försvinner som inte ska vara där - stegar, målarburkar, penslar och trasor. Ska försöka i veckan, att röja bort sakerna och återställa allt till det vanliga. Vi hoppas kunna få några fina dagar under hösten, så vi kan sitta där ute och njuta lite till...

I trädgården händer oxå mycket just nu... Gräsfröna är sådda på framsidan och i helgen började stora ♥ med ett vindskydd på ena kortsidan av huset. Vi har ju tidigare gjort en trappa och en mur där, men när vi planterade lite växter där, så kändes det som om det var helt vidöppet och som om växterna skulle blåsa bort i höst. Vi kikade runt lite bland böcker och på nätet och hittade ett vindskydd som vi båda gillade, så i fredags började stora ♥ med vindskyddet. I lördags när lilla ♥ var på ridskolan jobbade han vidare och senare på eftermiddagen var vindskyddet plus en bit staket runt parkeringen klart..!! Oj, vilken händig man jag har!! Han är fantastisk, för när han väl börjar med något så ger han sig inte innan det är klart. Underbart..!

I lördags var lilla ♥ som sagt på ridskolan, som vanligt. Hon fick inte favorithästen denna gången, utan en annan häst som heter Rambo. Rambo är en lite snäll och söt häst. På lektionen fick vi inte leda våra egna barn utan skulle ta hand om någon annans barn, så jag hjälpte en tjej som heter Louise och en pappa som var med, fick hjälpa lilla ♥. Vi gick runt där i paddocken och gjorde lite olika saker och rätt som det var hörde jag ett ståhej bakom mig, så jag vände mig om. Då hade Rambo slängt av lilla ♥ och galopperade iväg genom paddocken. Jag släppte Louise och sprang bort till lilla ♥ för att se hur det hade gått. Hon bara låg där i en hög och vägrade resa på sig. Jag blev ju naturligtvis jätterädd att hon hade skadat sig, men som tur var verkade allt ha gått bra. Hon hade slagit i både rygg och rumpa, men samtidigt så blev hon nog mest rädd. Hon reste sig efter en stund och jag fick nästan tvinga upp henne på hästryggen igen. Hon grät och ville verkligen inte göra det... Usch, så elak man känner sig då... Men för hennes egen skull, så var jag tvungen att göra så - annars finns ju risken att hon aldrig mer sätter sig på hästryggen och hon tycker ju att det är såååå himla roligt med hästarna. Tårarna rann ner för hennes kinder resten av lektionen och efteråt så grät hon ut ordentligt när vi blev ensamma... Då är det svårt att vara en stark mamma... Nästa vecka ska de ha samma hästar som igår, så då får vi se hur det går...

Igår kväll var vi på ett litet kalas och firade min mamma som fyllde år. Vi blev bjudna på god mat och gott vin, så när vi gick hemåt var det inte utan att man kände sig lite full och go... Av både mat och dryck...

Idag är stora ♥ ute och lagar taket - det läckte in lite i förra veckan när det överfallsregnade. Jag sitter inne och sorterar lite papper som blivit liggande. Lilla ♥ är kvar hos mormor och morfar, men hon kommer hem snart...

Vad jag tycker om min lilla familj!

Kram