Det påminde mig om när jag var på Maldiverna, för ungefär 100 år sedan... Där bodde vi i små bungalows på stranden och ungefär mitt på ön låg restaurangerna, receptionen och affären. Det fanns inga vägar utan det var bara sandstigar vart man än skulle, så skor behövde man aldrig använda. Inte ens när man skulle ut och äta hade någon skor på sig... Ja, i allafall, så var det så en gång att när vi skulle gå från bungalowen till restaurangen för att äta frukost, så hade vi kommit ungefär halvvägs (på en sträcka på ungefär 300 meter) när det hördes ett jättedån. Det lät precis som om tåget var på väg in, fast tio gånger så högt ljud. Men eftersom det inte finns något tåg på Maldiverna, så insåg vi att det var något annat. Och eftersom dånet bara ökade i styrka så insåg vi oxå att det var bråttom. Vi sprang allt vad vi orkade, den sista biten fram till restaurangen, och precis när vi kom under taket så kom regnväggen..! Det var ett skådespel att titta på ovädret som drog fram över oss... Regnet stod verkligen som spö i backen och palmerna nästan vek sig för den kraftiga vinden. Ett par minuter och sedan var det över och solen kom fram igen.
Snacka om växlande väder och lokala regnskurar!
Kram
Hösten har anlänt men det är ändå lite sol mellan skurarna och då är det bäst att njuta för vem vet hur långt det är till nästa solstråle=)
SvaraRaderaHoppas ni haft en skön helg! vi river kök!
Kram Lotta