Gubben i skogen

Idag var vi, som vanligt, med förskolebarnen i skogen. Eller rättare sagt; vi skulle gått till skogen men det blev ändrade planer pga olika omständigheter, så vi gick istället till en äventyrsbana och lekte lite. Strax efter att vi kom dit så raglade det ner en gubbe bland träden och klämmer fram att "här var det många glada och goa skratt..". Han frågade hur många år de var, men vi svarade inte, varpå han fortsatte ragla ner bland träden. Raglade var rätt ord, för han var bra struken. Han stannade en bit ifrån oss bakom några träd och där stod han. Vi tittade på varandra, min kollega och jag, och funderade på vad det var för en kufisk människa. Det var riktigt olustigt faktiskt, för vi visste inte alls vad han gjorde där eller vilket syfte han hade... Rätt som det var kom det en kvinna traskande mellan träden, pratandes i en mobil. Hon lyckades hitta gubben bakom träden och sedan blev det tyst. Man kunde höra hans röst emellanåt, men inte vad han sa. Vi räknade och räknade alla barnen och såg till att alla höll sig i närheten av oss hela tiden. Efter drygt 1,5 timme (!!) kom de fram från gömstället bakom träden; kvinnan drog iväg åt samma håll hon kom från och mannen raglade åt det hållet som han kom från. Hmm... Ännu mer fundersamma, blev vi... Till slut tog nyfikenheten över och vi smög bort och kollade om vi kunde hitta något borta vid träden där de hade varit. Vad gör en gubbe och en kvinna i skogen en kall vårdag i mars...??? Ja, man kan ju bara gissa, för borta vid träden hittade vi två ölburkar och lite toapapper...

Ta hand om varandra där ute!

Kram