Borttappad vän

Idag följde jag med lilla ♥ när hon skulle hem till en kompis och då passade jag på att ta kameran med mig. Fotade lite här och där på vägen dit och hem. Det har kommit en del snö och många buskar och träd är så vackra när de är snöhängda!

Utmed en gångväg såg jag en napp som hängde i ett träd... Jag tänkte på det stackars barnet som tappat sin älskade vän och som kanske inte kan somna på kvällen utan nappisen... Jag tänkte på föräldrarna som kanske varit ute och letat i förtvivlan för att den lilla bebisen skulle kunna sova...

Tänk att napparna är så viktiga för många barn... En del nöjer sig med tummen - inklusive jag själv som barn... Men napparna är nog väldigt speciella för många... Många barn lämnar ju napparna till tomten och en del slänger dem bara. Jag anlitades som tomte åt en granne, en gång för många år sedan, och då fick jag en liten ask med en liten flickas nappar i. Hon tittade mig länge i ögonen innan hon lämnade över asken och jag förstod att det var ett förtroende jag fick, där och då...

Kram

Hej mitt vinterland

Klockan 04 i natt, ringde telefonen här hemma. När jag gick upp för att svara, slängde jag ett öga ut genom fönstret och när jag såg hur det såg ut där utanför, så visste jag vem det var som ringde. Det var dags för stora ♥ att ge sig ut och ploga. Det hade, sedan vi lagt oss, fallit cirka 10 cm snö och där utanför var det alldeles vitt och fint! Härligt!! Äntligen! Som vi har väntat på det här! Lite riktig vinter!! Det var nästan så att jag klädde på mig och gick ut för att yra runt i snön en stund, men sängen kändes faktiskt som ett bättre alternativ vid den tiden...

Nu gäller det att njuta av vintervädret, för tittar man på prognoserna framåt, så ska det bli plusgrader och regn redan vid nyår...

I morgon är det jag som ger mig ut med kameran och förevigar vintern 2014!

Kram

Jultankar

Sitter just nu under en filt i vårt ljusa och fina vardagsrum. Det är så lugnt och skönt... Granen lyser jämte mig och där utanför är det frostigt och kallt. Det ryker från grannens skorsten och på himlen glider de små molnen förbi. Kanske blir det soligt och fint idag också.

Annandag jul... Redan... Det går i ett rasande tempo. Vissa dagar är lugna och en del andra är mer hektiska. På gott och ont.

Före jul var vi hembjudna till en av grannarna här på gatan. Det var en mycket trevlig kväll med glögg, pepparkakor och god mat. Vi pratade och hade väldigt trevligt. Tänk att vi har fått så bra grannar på gatan! Jätteskoj! Tyvärr blev det lite för stimmigt för mig, så strax efter maten fick jag tacka för mig och istället gå hem till lugnet och tystnaden. Fyra barn som stojade runt blev lite för mycket för min trötta hjärna.

En annan av dagarna före jul åkte vi ut till skogen för att leta efter den perfekta granen. (Och ja, vi hade självklart frågat markägaren om vi fick ta en gran.) Vi hade ved och korv med tillbehör med oss, så när vi hittat granen så gjorde vi upp eld och grillade korv, där i skogen. Det har blivit en tradition att göra så och det är ju så himla mysigt! Något vi ser fram emot allihop. Leta gran och sedan grilla korv och dricka varm choklad. Och det smakar ju så gott att äta grillad korv och dricka varm choklad där ute i kylan!

Julafton firades tillsammans med mina föräldrar i deras nya lägenhet i stan. Tänk, det var inte länge sedan de flyttade och de har redan kommit helt i ordning! Det känns som om de har bott där alltid... Lägenheten är jättefin, med många rum i olika vinklar och vrår. Fin julstämning med god mat, gott sällskap och många fina och överraskande paket. Åh, jag är så jättenöjd med julklapparna jag fick!!

Idag kommer våra föräldrar hit för att äta kalkonmiddag. Misstänker att det blir en hel del att förbereda, men hoppas att jag ändå hinner ta en lur på soffan innan de kommer. Känner på mig att det kommer bli ännu en trevlig och rolig kväll.

God fortsättning på julen!

Kram

Snart är det jul...

Snart är det jul... Och med julen kommer också en massa förberedelser som måste göras. Jag känner fortfarande av sviterna efter de senaste helgernas happenings och även om det var väldigt roliga helger så känns det i kroppen länge efter. Jag har nu fått skriva ner vad som ska göras före jul och sedan får jag bocka av när en sak är klart. Det tar tid, men det ska nog bli klart. Man får bara planera lite bättre än vanligt.

Julkorten tog två dagar att skriva och julklapparna tog två dagar att slå in. Inte så att vi har vansinnigt mycket av något av det, men jag orkar inte sitta så länge med varje sak som ska göras. Nu är i alla fall både kort och julklappar klara och det känns ju skönt.

Nu planerar jag för att kunna göra lite julgodis med lilla ♥ också. Det tar nog också några dagar, men förhoppningen är att vi ska hinna göra några sorter i alla fall.



Sakta men säkert närmar vi oss årets största och mysigaste helg...

Kram

Stresshantering

I måndags var jag hos arbetsterapeuten, som ska hjälpa mig med stresshantering. Förra gången fick jag lära mig att andas i fyrkant... Ni som har varit där, vet vad jag pratar om. Andas in i fyra sekunder, håll andan i två, andas ut i fyra sekunder, håll andan i två. Andas in i fyra sekunder, håll andan i två, andas ut i fyra sekunder och håll andan i två. Runt, runt i visuell fyrkant tills hjärtat slår normalt igen.

Denna gången pratade vi om hur viktigt det är att man, när man är så här stressad, ser till att man gör EN sak åt gången och att man gör färdigt den innan man rusar vidare till nästa sak. Man ska t.ex. inte rusa ifrån matlagningen för att hämta en handduk i tvättstugan och när man ändå är där så hänger man upp tvätten som ju var färdig och så viker man ihop tvätten som redan hängde uppe för att den nytvättade tvätten skulle få plats, och när man går upp med den vikna tvätten så ser man att blomman i vardagsrummet hänger lite och kommer då på att det var förfärligt länge sedan man vattnade blommorna och då passar man på att göra det när man ändå går förbi. Och oj, så många blad det ligger i fönstret; de måste jag ta när jag ändå är här. In med handdukarna i skåpet och jag kanske skulle kolla mailen när jag ändå är vid datorn. Den står ju redan på så det går fort. Mailen, Facebook och kolla den där länken - den måste jag kolla på. Mmm... en resa till solen nu, vore inte fel... Sängen är inte bäddad - himmel, har jag glömt det. Bädda, dra upp persienner. Oj, mattan i sovrummet är väldigt "bösig" - den måste jag skaka av. Fullt med löv på trappan - de måste sopas bort, så det inte blir halt... Men... vad höll jag på med..? Var var jag när jag rusade iväg...? Himmel!! Maten!!!

Jag känner alltför väl igen mig själv... Nu är det extra viktigt för mig att inte rusa iväg så där, utan att faktiskt göra klart vad jag håller på med. Jag har en lista i köket med saker som jag har tänkt att de ska bli gjorda. Det känns jätteskönt när en sak är klar och jag kan stryka den från listan. Det går inte fort, men det blir saker strukna. Och jag får påminna mig själv, många gånger varje dag, att bara göra EN sak åt gången och att göra färdigt. Att inte rusa iväg och göra en massa andra saker samtidigt, bara för att andra saker råkar korsa mina vägar...

Ha en skön tredje advent!
Ta det lugnt och var rädda om varandra!

Kram

Guld i väskan

I helgen som gick, var lilla ♥ och jag i Stockholm. Syftet var att kolla in Idol-finalen på Globen. Vi hade fått tag på biljetter, som vi senare fick bytt ut mot bättre platser.

Vi tog snabbtåget mot huvudstaden på morgonen. Väl framme blev det tunnelbana och tvärbana för att komma till hotellet. Fint och modernt hotell i Hammarby Sjöstad. Incheckning och lite slappande på rummet innan det var dags att ta sig till Globen. Vi hade tänkt gå, men insåg ganska snabbt att det var betydligt bättre att ta tvärbanan två hållplatser istället. Det började dessutom regna när vi lämnade hotellet, så valet var ganska enkelt...

Väl framme vid Globen åt vi lite och sedan intog vi våra platser på Parkett. Vi satt några rader bakom Juryn och hade en ganska okej vy över scenerna, som sträckte sig ut över golvet. När det väl började, inledde Darin, Danny och Linnéa Henriksson med en hejdundrande show. Det var otroligt bra och medryckande!

Under kvällens pauser, uppträdde de andra idolerna, som fått lämna tävlingen innan. Även Carola och One Direction uppträdde under kvällen. Och gode tid... När One Direction skulle upp på scenen, så blev folk som galna! De skrek och grät och en del var helt hysteriska. Mitt i allt det där, satt jag och höll för öronen..! Det var ett himla liv på fansen. Tänk er själva; 13 000 skrikande fans - varav kanske 80% var tjejer... Och ni vet ju hur tjejer går upp i falsett när de hamnar i extas...

Själva tävlingen mellan Molly och Lisa, var väldigt jämn. De var superduktiga, båda två! Jag höll på Molly, men kände att Lisa nog skulle ta hem det... Och så blev det ju också; när kvällen var slut, stod Lisa som vinnare av Idol 2014.

Det flög guldglitter över hela arenan och lilla ♥ rafsade åt sig så mycket hon kunde och stoppade ner det i min väska, sina fickor och i sitt mobilfodral...

När tävlingen var slut och vi skulle dra oss mot hotellet, så kände jag hur yr jag blev och lilla ♥ fick hålla i mig när vi gick mot tvärbanan... Det hade naturligtvis blivit alldeles för mycket för min hjärna, med allt ljud, ljus och med alla människor...

Trötta men ändå väldigt nöjda somnade vi, framåt nattkröken, på det färgglada och moderna hotellet.

En kväll helt klart värd att minnas...

Kram

Massage på djupet

Det senaste halvåret har jag gått på massage. I början var det varje vecka, men efter hand har detta utökats till varannan vecka, var tredje vecka och nu det sista har det varit var fjärde vecka.

Det är en behandlande massage och det har verkligen gjort underverk med min kropp! I våras hade jag ont överallt... I ryggen, i nacken och axlarna, i benen, knäna, armbågen, fötterna... Ja, i princip hela kroppen värkte på mig.

Gunilla har sedan masserat och jobbat så himla bra med mig, så nu är nästan allt borta. Det är helt underbart! Jag kan röra mig utan att få ont... Stressen, som orsakade min sjukskrivning, har satt sig i nacken så det får hon fortfarande jobba hårt med, varje gång jag är där.

Gunilla jobbar på djupet med musklerna och i början skrek jag nästan när hon satte igång massagen. Det gjorde så förb---at ont att jag fick lägga all kraft på att inte dra undan armen eller benet när hon masserade. Ibland rann tårarna och ibland fick jag bita ihop ordentligt. Ibland har jag nästan skrikit högt för att det har gjort så ont. Ibland har hon till och med fått avbryta, när det har varit outhärdligt... Men nu, efter ett halvår, är det riktigt skönt när hon masserar. Det känns hur musklerna får ny energi och hur blodet strömmar igenom när hon jobbar med dem. Efter massagen är jag helt öm i kroppen, men det känns ändå underbart på samma gång!

Tänk att något som till en början gjorde så ont, nu känns så skönt!

Kram

En Gävligt god helg...

I fredags körde vi, lite drygt 54 mil, norrut. Närmare bestämt till Sandviken för att hälsa på en härlig och fin familj. De har en son som kommer från samma barnhem som lilla ♥ och han är som en bror för henne. De saknar varandra och tycker mycket om att vara tillsammans. Vanligtvis träffas vi en gång om året, på vår gemensamma årliga träff, men nu kände vi att det var viktigt att utöka detta med dessa två fina ♥.

Alltså... Resan är lång... 54 mil ska man köra på cirka 5,40 timmar... Det säger GPS'en i allafall... Men då är inte mat- och kissepauser inräknat... Och det måste man ju ha... Total restid, inklusive dessa pauser, blev 7,15 timmar..! Nästan en hel arbetsdag! Bara sitta och inte kunna röra sig något speciellt... Phu..! Jag försökte vicka på fötterna och sträcka ut benen så gott det gick, men det är inte överdrivet mycket plats i en bil. Men utan blodproppar i benen, lyckades vi komma fram så småningom.

Vi var inne i Gävle på lördagen och tittade på Gävlebocken. Oj, vilken stor bock! Tänk att det finns människor som faktiskt går in för att elda upp den... Den har stått där i 47 år och ungefär hälften av gångerna har den blivit uppeldad. Man har försökt med allt möjligt för att den inte ska brinna ner, men det är alltid någon som lyckas ta sig fram för att sätta fyr i halmen. När vi var där, gick det en vakt runt bocken och kanske lyckas bocken klara sig från elden i år. Vi får se...

Vi gick en liten runda på stan och stora ♥ fick handlat lite godsaker på torget. Vi fick tips av en man att gå till ett muséum för att titta på en jättestort pepparkakshus. Sagt och gjort, vi drog dit och när vi klev in genom dörrarna fick vi se det största pepparkakshuset som vi någonsin sett! Förresten, hus och hus... Det var ett pepparkaksslott!! Från golv till tak, med tinnar och torn och figurer och fönster och allt. Superfint!!

Inspirerade av detta vackra slott, körde vi hemåt och så fick barnen fixa varsitt eget pepparkakshus. Det var verkligen inspirerande att se barnen skapa där vid köksbordet! De drog på kristyr och de klämde dit både små chokladlinser och tomtar och andra små godisgubbar. Jättefint blev det!!

Det har varit en mycket fin helg! Vi har pratat och umgåtts och haft det supertrevligt! Det har varit energipåfyllning och det har varit lugnt och skönt! Precis vad vi alla behövde; en Gävligt god helg!

Kram på er!

Biverkningar

Svårt att somna om på morgonen, extremt sömnig, tryck i huvudet, konstant illamående, muntorrhet, trötthet, ångest, tandagnisslan, bristande uppmärksamhet, hjärtklappning, ideliga gäspningar, gaser, likgiltighet, dåligt minne, vallningar, svårt att svälja, känslan av att ha tappat känseln i gommen, ludd i huvudet, sega rörelser...

Nä, det är inte FASS jag läser ur... Inte heller ur en sjukjournal från en svårt sjuk människa... Det är biverkningar som jag har efter medicinen jag äter nu... En del kan jag klara av utan problem, men en del är riktigt jobbiga. Konstant illamående är inte så trevligt... Inte heller att gäspa ideligen... Koncentrationssvårigheter och bristande uppmärksamhet är lite småjobbigt när man är van vid att ha full koll... Hjärtklappning och tryck i huvudet hade jag innan så det är, ja inte okej, men det är ju som det är. Det hör ju till sjukdomsbilden.


Men det är en medicin som gör saker och ting sämre innan det bli bättre, så det är bara att bita ihop. Biverkningarna ska väl släppa så småningom... Om inte annat, så har jag inte tänkt äta medicin för resten av mitt liv..!

Kram

Magiskt

I lördags var vi på The Theatre i Göteborg och njöt av Joe Labero's show "Inferno".

Det var verkligen en häftig show! Med mycket eld och hög rockmusik gjorde han de mest otroliga tricks. Han hade fantastiska medarbetare på scenen och det var en mycket imponerande show.

Tyvärr blev jag väldigt trött av allt folk och alla höga ljud, så när vi kom hem till Bollebygd igen, gick jag raka vägen hem och la mig, medan övriga fortsatte till Höga för ett litet "eftersnack".

Dagen efter var jag supertrött och det känns som om jag sov bort större delen av dagen...

Showen kan i alla fall verkligen rekommenderas!

Kram

En skoldag

En dag i förra veckan var jag med lilla ♥ i skolan. Det var hiskeligt länge sedan sist och hon ville gärna att jag skulle vara med, så varför inte...? Jag kunde ju alltid gå därifrån om det blev för mycket.

Upp "tidigt" och fixa och äta och sedan gick vi till skolan tillsammans.

Jag satte mig jämte henne i klassrummet och försökte vara i vägen så lite som möjligt. De fick lämna in sina läxor och så fick de nya. De räknade lite matte och de fick måla. Helt plötsligt fick jag en penna i handen och fick frågan om jag inte kunde vara snäll och måla en mustasch på en gubbe. Jodå, visst kunde jag det! Sedan fick jag måla många mustascher... Och en julgran... Kul..!

Idrott, lunch och sedan hade de en lärarlös lektion, där de fick räkna, måla eller läsa. När dagen var slut, kändes det riktigt skönt... Visst var det jätteskoj att vara med i skolan, men det är lite för mycket ljud för mig... Just nu i alla fall... Fröken Ulrika har bra pli på dem och lyckas verkligen hålla ljudnivån nere, men ändå...

Nu dröjer det nog tills nästa gång...

Kram

Promenaden

Startar hemma 08:12.
Har sällskap de första 500 metrarna av lilla ♥, som är på väg till skolan. Vi pratar om den stundande volleybollturneringen.
1 km
Mycket trafik. Tur att jag har en reflexväst på mig. Snabba, raska steg. Högt tempo. Usch, så nära de kör. Det här var ingen bra väg att gå på...
1,5 km
Aj, aj, aj... Ont i knät. Dra ner lite på tempot tills det onda försvinner.
Hmm, Alfredssons blommor... Kan undra om jag ska köpa lite nya blommor snart... Eller julblommor kanske..?! Doftande hyacinter i en stor kruka. Längtar lite till första advent och efter att få sätta upp våra adventsljusstakar igen... Det blir lite mer ljus i mörkret då.
2 km
Det onda i knät är borta. Tempo igen. Raska steg. Kom igen. Om jag skulle ta och spänna lite muskler när jag ändå går... Japp! Spänn rumpan, kuta lite med ryggen, sträck på ryggen, ut med bröstet och in med magen. Det var värst så mörkt och trist det är ute nu... Det blir liksom inte dag alls... Grått och brunt och grått och brunt... Muntra färger...
3 km
Aj, aj, aj... Ont i ena skinkan... Slappna av i musklerna och försök tänka på något annat.... Hmm... Vad ska jag tänka på då, tro... Där uppe ligger ju Knäpparen. De som tar skolfotona. Åh, lilla ♥ skolfoto blev så jättefin i år!! Min fina, som jag är så stolt över! ♥ De har ställt ut en massa plasttunnor utmed hela backen upp... Är det sand i, tro..? Inför vintern... Kan undra om det blir någon vinter i år...? Med mycket snö och lagom kyla... Det vore fint. Ett tag i alla fall..!
3,5 km
Det onda i skinkan försvinner, så nu spänner jag musklerna igen. Spänn rumpan, kuta lite, spänn magen, ta ut stegen, mjuka fötter, ut med bröstet och upp med axlarna. Heja heja! Det börjar bli kallt om huvudet nu.... Det får nog bli keps eller mössa nästa gång jag går.
4 km
Börjar bli tungt i benen nu... Kom igen! Dra på lite mer nu..! Det är en bit kvar.
Där i hagen går det några tjurar... De kanske inte tycker om min reflexväst... De kanske triggas av den och river staketet och börjar jaga mig... Vad ska jag göra då..?! Upp på de inplastade balarna kanske... Men då river de väl ner allihop och jag ramlar i det blöta gräset... Upp på ett biltak, kanske..?! Nä, då förstör ju tjurarna bilen och då blir bilägaren arg på mig... Jag får helt enkelt bara trava på och hoppas att tjurarna inte har lagt märke till mig...
5 km
Nu är det inte långt kvar. Jag ser samhället. Ner för backen, uppför backen och sedan är jag hemma.
Där är kyrkan där jag konfirmerade mig. Prästen som vi läste för då, bor ganska nära oss. Han är gammal nu, men jag känner igen honom och brukar alltid heja när de går förbi. Undrar om han känner igen mig också..? Förmodligen inte... Jag var inte den som utmärkte mig...
5,5 km
Shell, nästan hemma. Shell har förresten bytt namn till Gulf... Varför håller de på och byter namn?! Varför kan det inte heta Shell som det alltid har gjort..?!
Upp för backen nu då... Full fart... Nä, nu är jag trött... Det går inte fort, men det går... Ska jag ta lilla backen eller stora backen tro..? Idag får det bli stora backen. Den lilla är så himla tråkig. Kikar in mot mina svärföräldrars hus och ser svärmor sitta i köket. Läser hon tidningen, tro..? Hon ser mig inte, så jag knatar vidare. Oj, en A-brunn... Såg den för sent, så jag trampade på den... Attans, nu får jag väl otur... Heja, heja, upp, upp, kämpa på! Sista chansen att svänga ner till lilla backen. Nä, kom igen nu! Snart hemma..!! Trötta ben...
6 km
Varor levererat till Corner och varubudet frågade om det var jag som ägde affären... I wish... Hälsoboden har bytt ägare och det har blivit så fint. Det ser väldigt öppet ut inne i affären. Kul när det händer lite nytt i samhället. Nu, runda hörnet så är det inte långt kvar. Huset i sikte...
Äntligen hemma igen! Stretcha på trappan och sedan är promenaden avslutad!

Roligt nästan jämt!

Kram

Barnprogram

I morse när jag sjönk ner i TV-soffan för att äta frukost (ja, det är en skön vana jag har lagt mig till med, nu när jag är sjukskriven), så var det Barnkanalen som visades på TV. Det var en tecknad serie som handlade om två bin som var tvungna att hitta pollen för att kunna rädda världen. Ett väldigt fint program, tycker jag. Mycket glada färger och det handlar om små saker som gör stora förändringar. Inga snabba flashiga bilder och häftig musik, som många program är idag. Nä, det var lugnt och skönt och jag blev nästan lite sugen på att titta färdigt på programmet. Nu gjorde jag inte det, men jag mindes när lilla ♥ var sex år och jag var föräldraledig. Då tittade vi ganska mycket på TV och nästan alltid på Barnkanalen. Det var bara tecknat och vi tittade alltid tillsammans. Det var mysigt. Ibland var jag lite trött (efter att inte ha fått sova så mycket på natten), så då la jag mig bakom lilla ♥ i soffan och slumrade lite...

Det är en tid som aldrig kommer tillbaks... Nu är det helt andra program som tittas på. Såna där program som jag inte alls fattar tjusningen med... Och lilla ♥ tittar oftast själv... Men det är väl så det är... Tiderna förändras... På både gott och ont.

Ta vara på tiden med barnen - den kommer aldrig tillbaks...!

Kram

Köp & sälj

Idag har jag ägnat några timmar åt att sälja av lite gamla spel, böcker och kläder som lilla ♥ har växt ifrån. Det har gått ganska bra och jag har fått sålt en hel del av det jag har lagt ut i Köp & säljgruppen.

Vilken omsättning det är i dessa grupper! Det läggs ut annonser hela tiden och man får bevaka sin annons, så att eventuella köpare får ett svar ganska snabbt.

Det handlar inte om stora pengar, men en liten slant i sparbössan blir det allt. Och varför ska man bara kassera sånt man växer ifrån..?! Nä, så länge det finns folk som köper begagnat så är väl det jättebra!

Allt går inte att sälja, men då får man byta grupp och göra nya försök.

Kram

Prillig julkalender!

I Sandared, ett samhälle som ligger ungefär 1,5 mil härifrån, finns en affär som är så där helt underbar! Den finns i ett gammalt hus, men höga trösklar och många små rum och vinklar och vrår. I affären finns jättemycket fina saker och jag skulle nog kunna handla nästan hur mycket som helst där. Namnet på affären är Prillig..!

För ett tag sedan fick jag veta att de, av olika anledningar, skulle lägga ner affären... Himla trist!

På Prilligs Facebook-sida kunde man sedan vara med och tävla om en julkalender om man gillade och delade inlägget, om att de skulle stänga och vilka tider de skulle ha öppet under sista helgen. Detta gjorde jag och i morse kunde jag läsa att JAG hade vunnit!! Helt häftigt! Jag som nästan aldrig vinner någonting..!

Efter frukost åkte jag så dit och handlade lite och hämtade min vinst. Oj, oj, oj, säger jag bara..!! Vilken adventskalender jag hade vunnit!! En enorm korg med 24 påsar i..! Så spännande att se vad som finns i påsarna! Och så jätteskoj! Det var ju en hel evighet sedan jag hade en alldeles egen adventskalender!

Det oväntade kan faktiskt hända och nu längtar jag ännu mer till 1:a advent..!!

Kram

I väntans tider

Vårt vardagsrum har sett ut som ett mindre lager ett tag, men nu har vi äntligen blivit av med alla jultidningshögar som legat på stolar, golv och bord. I regnet och rusket, som var igår, körde vi så runt och delade ut alla jultidningar. Pengar inkasserades och prickades av på listan och idag har jag äntligen betalat jultidningsfakturorna. Nu är det bara att sitta ner och vänta...

Vänta på vaddå?? Jo, premierna..!! Premierna som gör det värt att sälja jultidningar... Och då pratar jag om ny telefon, presentkort mm. Och väntas gör det... Det kan ni tro! Men det är det väl värt - även om några veckor känns V Ä L D I G T länge...

Ja, vad säger man...? God Jul..?

Kram

Årsprojekt, ljus, trängsel och saknad

Veckan som har gått, har varit väldigt intensiv. Eller, kanske inte intensiv, men några av dagarna har det varit mycket intryck, om man säger så... Idag är jag trött och känner mig helt urlakad och kanske beror det på de senaste dagarnas aktiviteter...

Jag skulle skrivit några korta inlägg om händelserna i veckan, men det blev inte så. Därför tänker jag mig en lite längre sammanfattning här och nu istället. Är du den personen som inte riktigt orkar med långa inlägg, så kanske det är på sin plats att du slutar läsa nu... Det här kommer förmodligen bli ett låååångt inlägg...

Jag har ju varit sjukskriven några veckor nu och försöker aktivera mig, men ändå vila och ladda energi. Jag tar långa promenader, när vädret tillåter, och sedan blir det alltid lite plock här hemma mellan varven. Jag vilar mycket - läser tidningar och löser korsord. Men så har jag även mitt årsprojekt..! Ja, det är ett årsprojekt, för jag har ingen aning om hur lång tid det kommer ta att göra det klart och det är ingen ko på isen heller, för den delen, så det FÅR ta lång tid. Det blir klart när det blir klart! Jag håller just nu på att skrapa några gamla fönster, som vi ska ha till ett växthus här utanför. Vi har fått tag på fönster och vi har fått tag på en dubbeldörr. En ritning är gjord och nu ska, som sagt, bara fönstren bli skrapade och målade och sedan kan bygget starta. Jag ser väldigt mycket fram emot när det blir klart och vi kan sitta där ute i höstrusket (nästa år kanske..?) och dricka en kopp te med levande ljus på bordet och varsin varm och go pläd runt oss...


Ljus i Alingsås... Det har jag länge velat åka och titta på, men av olika anledningar så har jag aldrig kommit iväg dit. Nu var det så dags för stora ♥ och mig att njuta av detta skådespel. Sammanfattningsvis: man får en karta och så ska man gå en runda på cirka 3,5 kilometer. Utmed denna slingan är naturen och omgivningen ljussatt på olika sätt och med olika färger. Utmed slingan är vissa av ljussättningarna även ljudsatta. Årets ljudtema var Edvard Grieg och ni som kan er musikhistoria, vet att hans musik kan vara ganska pampig emellanåt... Ljus och ljud sammantaget, var ganska fint och bra. Emellanåt, förstod man inte riktigt hur de hade tänkt, men det är väl så det är med konst... En mörk slinga - bitvis väldigt mörk - och det tog oss cirka 2 timmar att gå runt den. Inklusive ett fikastopp på vägen då... Trevligt, men det är nog inget som jag kommer åka på varje år... Kanske om några år igen, men mest då för att se om något har ändrats.

Lilla ♥ har varit hos sin bästa kompis och "syster" i Stockholm några dagar, under höstlovet. De är verkligen tvillingsjälar och lilla ♥ känner sig halv utan hennes själsfrände. Längtan är stor när de inte är tillsammans och lilla ♥ har bestämt sig för att flytta till huvudstaden, så fort hon blir vuxen... Ja, vem vet - jag kanske flyttar efter då... Nej, det ska jag naturligtvis inte göra! Lilla ♥ ska ut i världen när hon blir vuxen - hon ska kunna känna att hon kan bo och resa precis vart hon vill och jag kommer stötta henne i det hon gör! Ja, såvida hon inte vill flytta till en koja i skogen, förståss...

När lilla ♥  äntligen landat på Landvetter, så slängde vi in hennes resväska i bagaget och sedan drog hon och jag till Ullared. Shoppingmeckat! Stora ♥ kände inte att han var tvungen att följa med, och valde att stanna kvar hemma och jobba istället... Konstigt, va..?! Ja, vi tillbringade i alla fall några timmar där i kaoset och vi fick handlat det vi skulle göra. Det var helt galet mycket folk! Det var fullt på varenda parkering och vi fick cirkulera en bra stund, innan vi såg några som kom med gula kassar som de stuvade in i bilen och körde iväg. Folk var som hökar på parkeringen och man fick verkligen bevaka sin plats... Det var ingen kö IN på GeKå's, men kära nån så mycket folk det var där inne och när vi skulle till kassorna, var det lååånga köer. Samtliga 50 (!!) kassor var öppna och det tog oss ungefär en timma i kön, innan  vi äntligen kunde "checka ut". Nöjda och glada och med bilen full av gula kassar, körde vi sedan hemåt.

I går var det Alla Helgons dag... Dagen då vi skänker en liten extra tanke till de som inte längre finns hos oss... Jag tror visserligen att de andligen finns bland oss och även om vi inte kan SE dem, så kan vi ibland KÄNNA deras närvaro. ♥ Vi körde upp till kyrkogården, precis som så många andra, och tände varsitt ljus. En extra tanke gick till mormor & morfar, pappa, farmor & farfar, morbror Göran, Lars, Birgitta och alla de andra som gick alldeles för tidigt... Vi saknar er varje dag och om det gick, så skulle jag vilja krama om er allihop, en sista gång... ♥

Ta hand om varandra..!

Kram

Sorg

Igår var det en sorgens dag, här i Bollebygd. Det var tre år sedan lilla Linnéa fick en gravsten över sig på kyrkogården och dog...

Jag kände henne inte och visste inte ens vem hon var, men hon var årsgammal med mitt lilla ♥ och det påverkade både henne och alla de andra eleverna på skolan. Många av lilla ♥ klasskompisar kände henne väl. De dansade och spelade fotboll tillsammans och de var kompisar och bästa vänner med lilla Linnéa.

Jag minns det så väl, denna hemska dag... Dagen då det hände var vi i Borås, hos min svägerska och stora ♥ läste på BT's hemsida vad som hänt. Vi hade då ingen aning om vem, var eller varför. Det är så hemskt hur man reagerar i såna stunder. Min första tanke var ju naturligtvis att det som hänt var helt fruktansvärt, men sedan började jag tänka att jag hoppas att det inte är någon på Bollebygdsskolan och absolut ingen i lilla ♥ klass... Kanske för att hålla döden på avstånd från lilla ♥ ett tag till... Och man vill ju verkligen inte att detta ska hända NÅGON! Men det är på något sätt lättare att hantera alla tankar och känslor, om det är någon som man inte känner...

Bollebygdsskolan hanterade barnens sorg väldigt bra. De mötte alla barnen på morgonen och pratade och pratade och pratade. De fick måla teckningar till Linnéa och de gjorde en liten minneshörna där de tände ljus och la alla teckningar. De gick upp till kyrkogården och visade och pratade. De besökte graven och tände ljus. De lät barnen få sörja och de vågade möta det hemska som hade lagt sig över alla på skolan.

Det var inte bara på skolan man sörjde... Hela samhället sörjde lilla Linnéa. Var man än var, så pratade alla om det hemska som hänt. Linnéa hade gjort ett avtryck i hela samhället, kändes det som.

Nu, tre år senare, minns folk fortfarande och många sörjer och kommer nog göra så i resten av sina liv. Jag tänker ibland på Linnéas tvillingsyster och på hennes föräldrar... Hur reser man sig och hur kan man klara att gå vidare efter en sån katastrof..? Hur kan man klara av att andas..? Hur klarar man av att fortsätta leva..? Man måste ju, så klart, men HUR..?

Jag läste på Instagram igår kväll och där var många som uttryckte sin sorg. Många som varit uppe vid graven och lämnat blommor och hälsningar till Linnéa. En av alla som skrev om sin sorg och saknad berörde mig djupt. Hon skrev så här: "Linnéa du var den som fick mig att le, du va den som tröstade mig när jag var ledsen, du var också den som fick alla att börja skratta. Du var den underbaraste människan i världen och jag kunde inte tänka mig en framtid utan dig, men tyvärr kan det inte bli så längre. Du sa alltid att den som lyckas, den har gjort något bra. Du var alltid den som hittade på de roliga sakerna och den som fick alla att må bra. Även mig. Jag saknar dig så sjukt mycket. Jag bara älskar dig, men du har det säkert bättre uppe i himlen nu. Jag längtar tills jag blir gammal och dör, då kommer jag upp till dig. Då kan vi göra alla roliga saker vi gjorde innan du dog. Älskar dig från solen och tillbaks. Saknar dig".

En sån här sorg kan vi klara oss utan... ♥

Kram

Dags att tanka!

Då jag nu har blivit sjukskriven pga. en akut stressreaktion, så behöver jag tanka. Tanka energi och serotonin. Försöker undvika att stoppa i mig en massa tabletter och vill därför istället tanka på annat sätt. Promenader är bra, då får man frisk luft och blir energipåfylld. Serotoninnivån höjs och efter hand ska det hjälpa hjärnan och kroppen att må bättre. Bra mat och mycket vatten är bra. Nötter, avokado och fet fisk ska också vara bra. Fast den feta fisken hoppar jag nog över. Får kompensera det med annat istället...

Långa varma, sköna bad med levande ljus och bra musik i högtalarna är avslappnande och skönt. Att bara kunna göra saker i sin egen takt är bra. Inget som stressar och ingen som jagar på. Blir kroppen trött och hjärnan orolig, får jag dra i bromsen och lägga mig och vila en stund.

Ta hand om er!

Kram

Allergikänningar..?

Igår tog jag på mig träningskläderna direkt på morgonen och gav mig ut i gryningen för en lång promenad. Reflexväst, keps, dubbla träningsbyxor, några lager tröjor, bra skor samt en träningsjacka och sedan var det bara att knata iväg.

Det gick inte så fort, för jag kände mig lite seg i kroppen, men jag gick i alla fall. Jag måste erkänna att det inte har blivit så mycket promenerande de senaste veckorna, av olika anledningar. Jag går ibland, men inte så ofta som jag skulle vilja...

Igår, när jag hade gått ungefär en kilometer, så började det regna... Visserligen bara en skur, men de som känner mig, vet att jag är nästintill allergisk mot att vara ute när det regnar... Jag gillar det INTE!! Men där jag gick, så kunde jag ju inte gärna vända om och gå tillbaks, så jag traskade vidare. Tur att jag hade tagit keps på mig, den gav ju i alla fall lite skydd mot regnet...

På min sex kilometer långa runda, så hann det regna tre gånger innan jag var hemma igen. Lite lätt blöt av både regn och svett, var det ganska skönt att slänga av sig träningskläderna när jag kom hem.

Jag är mycket nöjd med min insats att promenera trots att regnet hängde i luften!
Heja mig!

Kram

Underbara Hven

När vi fyllde 100 år i somras fick vi, bland annat, ett presentkort på en resa till Hven och i helgen som gick var stora ♥ och jag där!

Vi tillbringade första natten på ett jättemysigt litet Bed & Breakfast. Det var ett gammalt stall som de renoverat och gjort om till olika rum. Vi var själva på hela gården, så vi hade sällskapsrum och kök och TV och allt för oss själva. Det var så mysigt!

På lördagen packade vi väskorna på våra cyklar och så gav vi oss ut på en liten cykeltur. Wow, säger jag bara!! Vilken ö! Vilka vyer! Och vilken miljö! Man kunde verkligen tanka upp energierna!

Benen protesterade lite av cyklingen, men det gick fint! Vädret var kanon och vi kunde till och med ta av de tjocka tröjorna och cykla i kortärmat! Underbart!!

Vid lunchtid checkade vi in på Backafallsbyn. Där fanns 50 stugor/25 parhus som man kunde hyra. I stugan var det ett sovrum, ett allrum/kök, ett badrum och ett sovloft. Totalt fyra bäddar.

Jag hade bokat massage och stora ♥ tog sig ett bastubad och bubbelbad under tiden. När det var klart gick vi till destilleriet för en guidad rundtur där.

När rundturen var över, var det dags för destillatprovning! Det var ägaren till Backafallsbyn som höll i den och det var så himla bra! Han var oerhört kunnig och rolig att lyssna på. Vi fick prova sex olika sorters destillat; Organic Oak matured Vodka, Organic Oak matured Aqua Vitae, Organic distilled Gin, Organic Oak matured Summer Schnapps/Elder Vodka, Organic Oak matured Winter Schnapps/Cinnamon, Ginger & Clove Vodka samt Spirit of Hven Singel Malt Whiskey.

Det roliga var att vi fick prova lite av det i glasen och efter det fick vi ta lite olika tillbehör, som låg på en liten tallrik bredvid, och sedan dricka resten i glasen. Vilken skillnad på dryck! Det smakade helt olika, beroende på vad vi hade ätit! Tänk att det kan påverka så!!

Efter destillatprovningen fick vi lite egentid och sedan var det 5-rätters middag i huvudbyggnaden. Vi serverades Rotfruktssoppa med örtskum och rökt lax, Coppa di parma med chevrecréme & rostad rödbeta, Äppelsorbet, Rosmarinstekt kalvinnanlår med sötpotatis & svartvinbärssky samt Ljummen chokladbakelse med jordgubbsscoulis & vaniljglass...

Oj, så gott..!! Och oj, så mätt man blev..!!
Man sov rätt gott efter all den maten och all drickan, kan jag säga...

Efter frukost, dagen efter, packade vi igen och gav oss ut ännu en runda på cyklarna. Det är helt fantastiskt vilka vyer! Runt hela ön går det smala cykelvägar, uppför och nerför de branta klinterna som omger Hven. Den brantaste cykelvägen sluttade 25%..!! Då klev jag av cykeln och ledde den ner, kan jag säga..! För brant var det!

Runt lunchtid åkte vi båten över till fastlandet igen och sedan körde vi hemåt. En helt fantastisk helg där vi kunde tanka energi och njuta av väder, mat, vyer, sol och värme samt olika sorters boenden.

Tack, kära Bollebygdsgänget, för den perfekta presenten!!

Kram

Han gick under!

Förra helgen var vi i Göteborg, för att kolla in när Håkan löste in sin 70-årspresent.

Vi åkte ut strax utanför Göteborg och där väntade vi på att presenten skulle "dyka upp". Vi stod där ute på bryggan och spanade ut över havet och rätt som det var kom den..! U-båten som Håkan skulle få åka med, alltså!

Det var en liten rackare, med plats för tre personer plus kapten. De samlade ihop sig, fick instruktioner och sedan klättrade de ner i u-båten. Kapten stängde luckan och de gick sedan under...

De var borta en bra stund, innan de dök upp igen och när den lilla turen var över, anlade de bryggan igen. De såg rätt så nöjda ut när de klättrade upp ur u-båten...

De hade inte sett så mycket där under och de hade inte åkt så långt, men de var rätt nöjda ändå. Det är ju inte varje dag man får åka u-båt..!!

Kram

Djuriskt

I går var vi på en liten utflykt tillsammans med en av våra grannfamiljer. Stora ♥ hade fått tag på entrébiljetter till Elfsborgsdagen på Borås Djurpark och det ville vi ju inte missa.

Sagt och gjort; vi åkte in till Borås tidigt och när vi kom fram var det mycket bilar på parkeringen. Vi gick mot trottoaren och då såg vi kön... KÖN!! Den var säkert flera hundra meter lång... Den ringlade sig fram och vi hamnade nästan utanför Borås Simarena... Hade det varit en vanlig dag, så hade vi vänt direkt, men nu tänkte vi ge det en chans. När de öppnade så rörde sig kön framåt hela tiden och efter cirka 15 minuter så var vi inne. I entrén stod Elfsborgsspelare och delade ut godis och inne i parken satt de lite varstans och skrev autografer till de som ville ha.

De som känner mig vet att jag är Blåvit och familjen vi hade med oss är också de Blåvita. Men... blir man bjuden så kan man ju inte tacka nej... Vi funderade på att göra en liten kupp där inne, men vi hade nog blivit avvisade vänligt men bestämt...

Ja ja, vi tillbringade några timmar i parken och det var riktigt trevligt! Fika hade vi med oss och vädret hade vi med oss... Det blåste kallt på sina ställen, men ibland var det riktigt varmt och skönt.

Vilka djur såg vi då..? Jo, de vanliga: elefanter, strutsar, giraffer, björnar, zebror, apor, hyena, sälar, älgar, lodjur, järv m.fl. Vi såg faktiskt alla djuren, utom vargarna... De hade nog krupit ihop under någon gran eller nåt...

En fin dag i gott sällskap! Trots att alla hade halsdukar och tröjor i fel färger...

Kram

Oväntat möte

Härom dagen var jag ute och gick en riktigt lång promenad i det fina vädret. Det var solsken med några enstaka stackmoln. Jag gick i rask takt och tog den långa rundan, fast åt andra hållet. Jag hörde en gång, för länge sedan, att det är bra för hjärnan att man tar en annan väg ibland, än den man brukar ta, t.ex. till jobbet.

Jag hade gått lite mer än hälften när jag såg något som ryckte till nere vid fötterna. Jag stannade till och tittade och där, precis jämte mina fötter, låg en liten huggorm ihopkrupen och beredd att anfalla..! Jag backade lite, men samtidigt blev jag nyfiken eftersom jag aldrig har sett en levande huggorm tidigare. Dessutom var denna väldigt fin..! Jag är inte så rädd för ormar, men den här visade väldigt tydligt att den inte ville ha mig där.

Jag glömde helt bort att vara försiktig, så jag plockade fram kameran och böjde mig ner för att ta kort. Jag såg den lilla stjärten vippa fram och tillbaks och ormen kröp ihop i stridsställning med höjt huvud.

Då kände jag att det var nog läge att backa och låta den vara ifred, så jag knäppte av ett kort och sedan gick jag vidare.

Jag läste senare på nätet att det var en liten hona jag mött och att det är sällsynt att de syns på hösten. Det stod att de oftast ringlar iväg när det kommer en människa, men om man överraskar dem så biter de... Hmm... Den blev ju förmodligen överraskad när jag kom, eftersom den inte ringlade iväg...

Jag tror att jag hade lite tur där...

Kram

Pessimism eller positivism?

Jag skrev ett långt inlägg om min besvikelse på vissa människor i min närhet, men istället för att publicera det, valde jag att radera det. Det här ska inte vara en pessimistblogg, utan jag ska försöka fokusera på det som är bra istället... Även om jag just nu skulle vilja spy galla över vissa personer och deras beteende... Men det tjänar inget till att hänga ut folk som inte begriper hur man beter sig mot andra människor, de har ändå inte vett nog att rätta till det som felar...

Nä, jag ska skriva om något positivt istället!

Idag har vi varit en sväng hos M & L, i deras underbara och energigivande hem. De håller på och bygger ut gårdsbutiken och uthuset. Stora ♥ är med och lägger tak och idag hade de verkligen tur med vädret. Vi käkade god lunch och njöt en stund ute i det fina växthuset. Vilken miljö de bor i..!! Man laddar verkligen batterierna när man är där ute! Härligt!

I fredags kom även länken till skolfotona! Och vilka fina kort!! Det ska ju vara lite hemligt, eftersom både mormor/morfar och farmor/farfar alltid får något sånt i julklapp, men jag misstänker att det inte är så hemligt att det kommer foton i julklapparna, så jag kan nog skriva om det här... Lilla ♥ blev så jättefin på sina kort, så det ska bli en fröjd att hänga upp fotot här hemma när de kommer i brevlådan!

Vi har rensat i garderober och lådor och nu försöker vi sälja lite på olika loppis-sidor på nätet. Det går sådär... En del blir sålt, men vi har mycket kvar... Jag ska försöka sätta mig med det där i morgon och göra ett seriöst försök till, att få det sålt. Det borde vara idealiskt att köpa begagnade barnkläder - de är ju inte slitna och de är billiga. En del är knappt använda och en del är faktiskt riktigt fina!

Nu blir det lite kvällsmat innan det blir soffhäng..!

Kram på er alla fina

Val 2014

I söndags var det dags för svenskarna att gå till vallokalerna och rösta.

Jag hade förtidsröstat eftersom jag skulle jobba som valförrättare på valdagen. Jag jobbade från 07:30 på söndags morgon,  till 01:00 på natten mot måndagen. Det är riktigt roligt att jobba som valförrättare och jag har gjort det vid ett antal gånger tidigare. Det är en lång dag, men så himla kul!

Detta valet skiljde sig dock mot tidigare val... Nu fanns det två partier med, som överhuvudtaget inte borde finnas, enligt mig..! Två rasistiska, förnedrande och riktiga skitpartier. Två partier som vill att vi "bevarar Sverige svenskt" och som inte vill ha varken invandrare eller adopterade här. Två partier som, med andra ord, inte vill att min dotter ska få finnas här... Två partier som vill skicka "hem" henne... Skicka hem till vadå??? Sverige är ju hemma för henne! Jag är hennes familj!

Det ena av dessa båda partier fick VÄLDIGT många röster... Jag får verkligen en klump i magen när jag ser hur många som sympatiserar med dessa idioter..! Jag blir så ledsen att folk inte begriper vad det är som vi nu släpper in i riksdagen... Vad det är för svarta makter som nu kommer få inflytande över besluten som ska tas... Vad kommer hända och hur kommer det bli..?

Jag vet bara att den som ger sig på min dotter, får med mig att göra! Och arga mamman ska man passa sig för!

Kram

Glöm en bok!

Just nu cirkulerar det en aktivitet på Facebook, som går ut på att man ska ta en bok man läst och "glömma" den någonstans. Det ska inte vara en bok, vilken som helst, utan en bok som man tycker om och som man vill att någon annan ska läsa.

Sagt och gjort; jag anmälde mig till den här aktiviteten och igår valde jag ut en bok här hemma. Jag valde mellan Johan Theorins "Nattfåk" eller Keplers "Hypnotisören" och valet föll till slut på "Hypnotisören". De är väldigt bra båda två, men "Nattfåk" vill jag inte göra mig av med...

Jag skrev några rader på insidan av boken om att jag hade lämnat boken här frivilligt och att jag vill att någon som känner för boken ska ta hand om den och läsa den. Vill man sedan, så vore det kul om man själv i sin tur lämnade kvar boken någon annanstans så att fler kunde få läsa. Jag plastade in den i en plastpåse och knöt en röd rosett runt.

Idag hade jag med den till jobbet och på lunchen tog jag en sväng på stan för att hitta ett lämpligt ställe. Jag gjorde mitt andra ärende och så på vägen tillbaks såg jag en parkbänk vid torget som var ledig. Där la jag boken och sedan gick jag därifrån.

Jag kände mig nästan lite kriminell när jag smög därifrån och jag bara väntade på att någon skulle ropa efter mig att jag inte fick lämna kvar saker på offentliga platser, men inget hände.

Där och då önskade jag att jag kunde få vara en liten fluga, för då hade jag suttit kvar i närheten och spanat in vem som tog hand om boken och jag hade velat se minen och läsa deras tankar när de såg vad jag hade skrivit inne i boken...

Tanken är jättebra, så om du har en bra bok där hemma som du kan avvara, skriv några rader på insidan av pärmen, lägg den i en 2-liters plastpåse (som skydd mot regnet) och placera ut den någonstans där någon kan hitta den!

Kanske kan DU också hitta en bok någonstans som bara väntar på dig..?

Kram

Doften av gräs

I går var jag själv på morgonen. Lilla ♥ sov hos en kompis och stora ♥ var ute i skogen och spanade på vilt. Jag slappade länge och väl i sängen innan jag bestämde mig för att ta mig en morgonpromenad.

Sagt och gjort; på med träningskläder och skor och sedan ut. Det var verkligen en kanonmorgon! Solen sken och det var så där lagom varmt och skönt. Jag bestämde mig för att ta den "långa rundan". Dvs den på cirka sex kilometer.

Jag travade på uppför och nerför och utför och rakt fram. Jag ville även testa mina benhinnor, som krånglat en del det sista. I förra veckan hade jag så ont, så det var problem bara jag skulle förflytta mig. Men ganska snart insåg jag att de faktiskt skulle hålla hela rundan! Härligt!! Nu är det bara att återuppta den regelbundna träningen, som jag faktiskt har saknat lite de senaste veckorna..!

När jag gick där så kände jag doften av nyslaget gräs... Åh, så gott det luktar! Det luktar... stall... häst... hagar... natur... frihet... Underbart!! Jag önskar ibland att jag kunde konservera lukter och plocka fram dem när längtan blir för stor... När höstrusket tar över och man inte ens vill sticka ut näsan för att hämta posten...

Det är underbara dofter ute nu, så har du inte varit ute och promenerat än - gör det NU!

Kram

Kajor

I Bollebygd har vi en stooor flock kajor som härjar. De flyger runt och sätter sig i de höga träden vi har i samhället. De byter träd och de sätter sig på taknockarna och de far runt som i den värsta skräckfilmen.

Inte nog med att de flyger omkring... De skriker och skränar och lever rövare... De hackar sönder våra gräsmattor och de invaderar våra trädgårdsträd och de hackar sönder frukten i dessa. De skiter överallt och på vissa trottoarer är det nästan slirigt att gå. De börjar skrika och skräna så fort solen går upp, och då kan ni själva tänka er ljudet och när det startar på sommarhalvåret...

På vintern invaderar de småfåglarnas fågelmatsbord och äter upp allt vi lägger ut. Vi viftar och skrämmer bort dem, men två minuter senare är hela flocken tillbaks igen...

Jag hatar verkligen dessa fåglar!! De är äckliga, störiga och förstöriga! Vad gör de för nytta egentligen?? Och VARFÖR vägrar Bollebygds kommun att hålla efter flocken och skjuta av några varje år, som många andra kommuner gör???

Nä, nu räcker det snart!!

Kram

Åh, vilken helg!

Vi som har adopterat barn från samma barnhem, träffas en helg varje år på något vandrarhem i Sverige. Där umgås vi med varandra - både vuxna och barn och det är sååå jättemysigt och trevligt och roligt!

I helgen träffades vi på Solvikens vandrarhem utanför Tranås. Alla familjer utom två kunde vara med och sammanlagt var vi, på årets träff, 23 personer. Det var så himla mysigt att träffa alla igen! En ny familj sedan sist, som jag inte träffat tidigare, kom med på denna träffen. Vi blir fler och fler för varje år, och det är fantastiskt att kunna ha kontakt med alla dessa underbara barn och deras föräldrar! Vi är så lyckligt lottade som kan träffas så här. En del av familjerna har vi kontakt med lite oftare och en del träffar vi bara en gång om året. Men det är lika kul, hur ofta vi än träffas!

Barnen är så härliga att se - de faller direkt in i leken och sina roller. De hittar varandra direkt och springer hit och dit och leker med alla och envar. Inga grupperingar och inget "du får inte vara med". Ingen är utanför och alla är lika mycket värda. Det är så härligt att se våra fina barn leka tillsammans..! Det är en sån glädje... Och ja, självklart har vi föräldrar också utbyte av att träffa varandra. Vi kan diskutera allt möjligt - och alla vet hur det är - vi har alla varit med om samma saker och man känner så väl igen sig. Vi har alla gjort samma resa. ♥

Längtar redan till nästa år...

Kram

Varg

När jag går hem från massagen så går jag en lång slingrig skogsväg. Mycket skog och en del öppna fält. En riktigt fin väg och det känns riktigt rofyllt. Idag såg jag en massa svamp i dikesrenen och det var alldeles fuktigt i det höga gräset, av diset och dimman som låg tjock.

När jag hade gått ungefär halvvägs, hörde jag ett skällande och sedan kom det ett ylande som gick rakt in i ryggmärgen på mig. Pulsen ökade och stegen likaså... Finns det varg i skogarna runt Petared?? Flera gånger hörde jag det där ylandet en bit bakom mig och det var riktigt obehagligt, måste jag säga..!

Jag menar, vad gör man liksom?? Om man möter en varg i skogen, ska man lägga sig ner och låtsas vara död..? Eller ska man springa som man aldrig gjort förr? Eller ska man ställa sig bakom ett träd och leka tafatt med vargen..? Jag har ingen aning!!

Nästa gång tar jag nog bilen...

Kram

Anställningstester, dag 2

Igår hade vi anställningstester igen och då var det dags för dag två.

Vi träffades allihop ute på Guttasjön, där vi i samlad trupp tog oss in till Borås Simarena för ett simtest. De skulle simma 200 meter bröstsim och 50 meter ryggsim för att därefter ta sig en sträcka på 25 meter, dyka ner och hämta upp en docka och sedan livrädda den 25 meter tillbaks. Inte helt enkelt, visade det sig, då de flesta vuxna inte simtränar speciellt ofta...

När alla var klara, körde vi tillbaks till Guttasjön för lite frukost och sedan var det dags för övriga tester. Tekniktest, slangdragning och hinderbana samt en liten klättring 20 meter upp i maskinstegen.

Det gick ju också ganska bra för de flesta, så när vi summerade dagen hade de flesta gått vidare och  några får tyvärr lämna. Det är svårt, det där... Inte roligt att behöva lämna, när man så jättegärna vill och man känner sig taggat till tusen. Men klarar man inte testerna, så gör man inte det... Hem och träna och kom igen till nästa tillfälle istället!

En mycket rolig och intressant dag, med mycket nervösa men ändå taggade preparander...

Kram

Middag med blött avslut

I lördags var det återigen dags för våra härliga och roliga tjejmiddagar. Åtta glada tjejer är vi som träffas fyra gånger om året hemma hos varann. Vi turas om att fixa fördrink och snacks, förrätt, varmrätt och dessert.

Denna gången var vi hemma hos Maggan. Jag och Britt-Marie hade fått på vår lott att fixa dessert och vi valde att göra en rawtårta med hallon. Supersmaskigt men ganska mäktig.

Fördrinken var "Cosmopolitan" och till det fick vi spansk skinka, som torkats ytterligare i ugnen, samt cashewnötter. Till förrätt blev det Gazpacho med hembakt bröd. Till varmrätt serverades det fläskfilé med klyftpotatis, grönsaker och Tzatziki och till dessert blev det då vår rawtårta.

Mycket gott alltihop och en lagom mängd av maten också. Man blir inte så proppmätt som man blev "förr", när det skulle serveras knökfulla tallrikar. Nu väljer man själv hur mycket eller lite man vill ha och det är ju tacksamt!

Stämningen var högt i tak och det var många skratt och mycket prat. En härlig blandning av folk, helt enkelt!

I slutet av kvällen kom vi att prata om ALS och IceBucketChallenge och en av tjejerna berättade att hennes pappa hade gått bort i den hemska sjukdomen för ett antal år sedan. Så gripande och ledsamt att höra henne berätta om det... Jag visade SÄRF's IceBucketChallenge och föreslog att vi själva också skulle göra en egen... Två av tjejerna hade redan åkt hem och två backade, så till slut var vi tre tjejer som bestämde oss för att göra utmaningen och sedan utmana i vår tur.

Sagt och gjort; en hink med kallt vatten och isbitar (inte så många dock, då vi var tvungna att dela det som fanns mellan oss) och sedan ner i badkaret, för ute var det mörkt och Maggan ville så klart inte ha vattnet någon annanstans i lgh..! Hugaligen så kallt det blev! Men vi gjorde det och det filmades också. Är du vän med oss på Facebook, kan du se utmaningen där. För att utmaningen ska vara komplett, ska man naturligtvis även skänka en peng till Hjärnfonden.

En mycket trevlig och rolig kväll som fick ett väldigt blött slut...

Kram

På böljan den blå

I förra veckan var vi medbjudna på en trivselaktivitet med jobbet.

Dagen började med att vi fick träffa C-G, från Kustbevakningen i Göteborg, och han berättade om sitt mycket intressanta jobb där. Efter en pratstund med honom och lite energipåfyllning i form av macka, fick vi kliva ombord på en av Kustbevakningens båtar och sedan åkte vi ut i Göteborgs södra skärgård. Det var grått och lite småregnigt och det blåste en hel del. Det gungade på bra när vi lämnade kajen och sakta körde utåt mellan öarna. Bredbent position och fri sikt ut så gick det också bra...

Efter cirka en halvtimmes båtfärd fick vi gå iland på Känsö, som ligger så fint inbäddad mellan Styrsö, Vargö och Brännö. Känsö är mest känd för sin märkliga karantänsanläggning men där finns även Marinförvaltningens förläggning och utbildningsplats för Älvsborgs Kustartilleri- och amfibieregementen. Ön är tillträdesskyddad så ingen får gå iland utan speciellt tillstånd från försvarsmakten.

Längst ut på bryggan ligger ”Parloiren”. En byggnad där intagna patienter kunde ta emot besök utan att personerna kom i kontakt med varandra. Den består av ett rum med två separata ingångar, en från sjön och en från land. Invändigt löper en ränna tvärs över rummet med järngaller på ömse sidor. I rännan eldades med svavel under samtalet, eftersom svavelrök ansågs smittrenande...

På rad vid bryggan ligger de röda trähusen, där man huserade alla smittade personer som ville in i Göteborg. Pesten, kolera och allt annat elände som fanns på den tiden... Man badade de smittade i ättiksprit och sedan fick de vistas i klorgas eller saltsyregas, då detta ansågs vara smittorenande... Det finns tunnlar under husen, där man körde in småbåtar med smittade personer och därifrån kunde de lyftas upp för "behandling" i husen, utan att komma i kontakt med anda smittade.

På ön finns också ett utsiktstorn, en kyrkogård och Sveriges alla trädsorter.

Känsö var väldigt speciellt. Läget, energin, byggnaderna, historiken... Men framför allt närheten till havet! När vi var uppe vid utsiktstornet och såg alla dessa små och stora öar som ligger runt omkring - då blev jag nästan euforisk. Så himla härligt och vackert!!

Känsö fyllde på  mitt energiförråd ordentligt och det kändes som om jag skulle kunna stanna där ute ett tag... Att C-G var oerhört intressant att lyssna på, gjorde ju inte saken sämre! Och att solen valde att komma fram runt lunchtid, var ju bara pricken över i:et.

En härligt och supermysig dag som jag kommer leva länge på..!

Kram

En brygga vi passerade på väg hem från Känsö

Jag bär TEAL

Det är två tjejer som har startat en ideell förening som heter "Jag bär teal, färgen för gynekologisk cancer i Sverige". Båda tjejerna fick livmoderhalscancer för något år sedan och de har båda behandlats för det. De startade föreningen för att samla in pengar till cancerforskningen och "gyncancer".

Föreningen säljer armband, tealrainbowpärlor med en HOPE-berlock för bara 100:- (inkl frakt). Tjejerna sitter själva och pärlar alla dessa armband! På deras Facebook-sida ser man hur beställningarna bara trillar in och de har verkligen fullt upp!

Den 22 augusti kunde de skänka 100 000 kronor till Radiumhemmets forskningsfonder, tack vare alla sålda armband!!

För att beställa ett armband går du med i gruppen "Jag bär TEAL" på Facebook och beställer där på sidan eller så skickar du ett mail till jagbarteal@yahoo.se 
Det går bra att köpa mer än ett armband och de finns i tre olika storlekar: 17, 18 eller 20 cm.

Jag har köpt armband av tjejerna och jag är nu stolt bärare av TEAL!
Gör det du också!!

Kram

Kryddigt

I sommar (och även förra sommaren) har vi haft kryddodlingar ute i trädgården. Vi har planterat lite olika sorter som kan vara bra att ha.

I helgen gjorde vi potatis i ugnen och då var jag ute och hämtade lite färska kryddor.

Såå himla gott det är!! Ja, det kanske inte är så mycket att skriva om här, tänker ni, men jag är så barnsligt förtjust i det som växer och framför allt sånt man kan använda och kryddväxter är såna växter! Så enkelt och så gott!

Nu verkar hösten ha tagit över fullständigt, så nu sjunger väl även kryddorna på sista versen... Men nästa år är det dags igen! Rosmarin, basilika, gräslök mm. Underbart!

Kram

Sömnlös i Bollebygd

Jaha, då ligger man här och kan inte sova. Vad gör man då..? Jo, funderar på VARFÖR man inte kan sova och vad händer då..? Jo, man kan absolut inte sova... Jag har försökt tänka på annat och jag har försökt tänka på ingenting. Hjälpte det..? Nix...

Efter två timmar, mitt i natten, börjar småsaker bli väldigt stora. Alla ljud hörs väldigt tydligt och det går ABSOLUT inte att sova... Suck..! Vad gör man då..? Jo, man tar fram telefonen och kollar Facebook,  Instagram och så spelar man lite Wordfeud men någon annan som inte heller kan sova...

Om två timmar ska jag upp för att ge mig av till jobbet... En lååång dag väntar och jag hade verkligen behövt en natt med god sömn.

Det får bli en annan gång...

Kram

Nu börjar de!

I förra veckan blev det äntligen uppställt containrar och grävare för att påbörja rivningen av "slumtomten" mittemot.

I fredags blev det plötsligt tvärstopp! Vad hände?! Jo, det visade sig att det var asbest i ett av husen på andra sidan av gatan... Suck..! Nu ska det till inplastning och skydd och allt som behövs innan de kan fortsätta jobbet... Evighetsprojekt...

Idag står det några män där ute och kliar sig i huvudet och skrapar lite i marken - vi får se vad som händer nu... Fortsättning följer..!

Kram

Arbetsprov

I veckan har vi haft anställningstester på jobbet. 18 glada, men nervösa, killar och tjejer har testats på rullbandet. En åtta minuter lång plåga! Eller ett nöje - det beror på hur man ser det! Men eftersom det är jag som skriver, så blir det en enda lång plåga..!

De ska ha långärmat och långbent på sig. Utanpå detta får de ett helt larmställ; tjocka byxor och en tjock jacka. På med hjälm och luva och sedan på med ett luftpaket på ryggen, som i runda slängar väger 20 kg. På fötterna får de ha träningsskor. Redan här, när de har fått på sig allt, är JAG svettig...

De stackarna har då åtta minuters plåga (ja, plåga!) framför sig. Upp på bandet, starta bandet och sedan ska de gå i olika sorters lut på mattan under åtta minuter. Uppvärmning i två minuter (på mattan) och sedan hissas den upp i 8 graders lut. Åtta grader, tänker du, det är väl inte så mycket..?! Nä, det är det inte, om man har linne och korta shorts på sig och om man själv får bestämma farten..! Det får inte de här aspiranterna som vi testar. Det är samma hastighet hela tiden och så en massa kläder och tyngden på ryggen, på det. Och hastigheten bestäms av hur gamla de är. Ju yngre, desto snabbare går bandet!

18 personer testade vi och 13 gjorde godkänt resultat på arbetsprovet. 12 av dessa går nu vidare till ytterligare tester och därefter läkarundersökning, innan vi tar beslut om anställning.

Ja, så är det att göra anställningstest nummer ett, för att bli Räddningstjänstbrandman i Beredskap (RiB), hos oss! Är du intresserad av börja plåga dig själv i åtta minuter, för att sedan kanske få ett riktigt roligt, tungt och hårt arbete? Hör av dig!

Kram

50 + 50 = 100

De sista två veckorna har verkligen flugit iväg. Vi har haft fullt upp de sista dagarna på semestern.

En av dagarna åkte vi till Bordershop för att bunkra upp inför vårt stora kalas. Oj, oj, oj... Vilket ställe!! Jag har aldrig varit där innan så det var verkligen en ny upplevelse. En våning för varje sort; en våning med bara vin, en våning med bara sprit, en våning med bara öl och en våning med bara godis... Phu! Extremt varmt var det, trångt var det och svetten bokstavligen rann utmed ryggen. Jag blev påkörd ett antal gånger av en gubbe där bakom, och han verkade inte förstå att det inte gick fortare för att han körde på mig... Grr...

Ja, vi fick i alla fall handlat det vi skulle och när vi packat bilen full, körde vi hemåt igen.

Förra helgen var det så dags för den stora festen... Eftersom vi båda fyller 50 i år, så hade vi slagit ihop våra födelsedagsfiranden och det blev därmed ett 100-årskalas. Vi hade hyrt Scoutgården i Bollebygd och där lyckades vi få in alla gästerna. Solsken och varmt som bara den. Vi kunde inte fått bättre väder!

50 gäster och ett antal bus och spex och sånger och rim senare, så klappade vi ihop lokalen och avslutade festen strax före 04:00. Ett jätteskoj kalas med superfina och perfekta presenter! Ett kalas som definitivt kommer vara ett minne för livet.

I veckan som gått har jag jobbat och det har faktiskt känts helt okej. Vi har haft fullt upp med lönerna och i veckan som kommer blir det en massa anställningstester. Skoj!!

Nu har regngudarna parkerat över Bollebygd och regnet öser ner. Lite mysigt, faktiskt, för nu kan vi ju tända värmeljusen lite tidigare på kvällen...

Kram